Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Sven Stolpe: Björnson och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
utbrott i August Strindbergs uppträdande på
arenan. Med en meteors våldsamhet kastade
han sig i debatten, slog med lätthet alla
dittills kända rekord i fråga om mustiga
invektiver, sopade rent över hela linjen,
förklarade, att kvinnan så långtifrån varit
undertryckt, att hon i stället i sekler levat
gratis i lättja på den trälande mannens
bekostnad. Björnson hade dittills gått från
seger till seger. Nu fick han plötsligt en
fruktansvärd motståndare, och det kan icke
förnekas, att denne avgick med segern.
3.
Strindberg hade tillägnat Björnson sina
”Sömngångarnätter”, och de hade blivit goda
vänner i Paris. Albert Bonnier gjorde våren
1884 ett besök hos Björnson, som enträget
uppmanade honom att ta sig an den store
svenske diktaren och bli för honom vad Hegel
blivit för de stora norska författarna, och det
är från säkraste håll intygat, att denna stöt av
Björnson verksamt gynnade Strindbergs
förbindelser med det svenska förlaget. Det heter
i ett av Björnsons brev till Strindberg från
denna tid:
”Om jag kunde driva det till att få dig
så äregirig på denna punkt, att du, som jag
anser vara Nordens störste dramatiker,
framför allt annat fick ont samvete till dess att
tre, fyra mästerverk var färdiga — ja, näst
efter att själv skriva något skulle det vara
min största glädje. Du kan det dramatiska,
och du skall det pinedöd också! Bliv den
store, svenske européen, sätt icke dessförinnan
foten på svensk mark! Släpp ögonblickets
nervösa liv, tag årens, bliv stor! För du
kan det!”
Den som har litet hum om Strindbergs
psykologi och känner hans särskilda sätt att
bemöta välvilligt stämda medmänniskor, vet
att ingenting kunde vara riskablare än dessa
förmyndarlater. I Strindbergs självbiografi
skildras sammanträffandet på följande sätt:
”Men nu en dag i Neuilly finner han själva
Björnson i sitt hem väntande. — Han talade
med en vänlig, sänkt röst, något mjäkig
såsom om han talade vid en sjuk, och Johan
var ytterligt nerv- och magsjuk för tillfället.
Sedan man granskat varandra, öppnade man
sina hjärtan och man fann, att man var i
släkt i tankarna och att liknande öden räckte
hand. — (Johan) kände en ovanlig trygghet
vid den väldige mannens sida, och han kunde
inte undertrycka en känsla av sonlig kärlek.
Detta gav av sig själv den äldre vännen en
roll av faderlig vän, som Johan gärna böjde
sig under, och Björnson, naiv delvis som en
människa den där aldrig reflekterat noga över
sitt jag, fann sig väl i den roll honom
tilldelats, och han blir nu biktfadern och snart
nog samvetet.”
Strindberg tillägger, att Björnsons
förmyndarlater blev ganska outhärdliga. Och
katastrofen kom. Strindberg utsände ”Giftas”,
detta frenetiska angrepp på den norska
kvinnolitteraturen, och blev genast varg i
veum. Björnson skrev i sin vanliga stil
förmanande brev till Paris, och Strindberg
meddelade själv till en annan vän på sitt
oefterhärmliga sätt: ”Jag svarade hutlöst.”
Skrivelsen hade följande märkliga form:
”Ers majestät. Ert kejserliga reskript har
jag mottagit och skall ha äran alldeles förbise
detsamma. Kärebror, din oförskämdhet gör
dig liten. Behöver du mig för en politisk
humbug, så har jag andra och större
uppgifter i livet. Tag nu ett par råd av en ande,
som är starkare än din: Var sann, Björnson,
du är falsk som en festtalare. Var omoralisk
som du var i din ungdom. Och nu farväl.
Lämna mig i ro och läs mina böcker, så kan
du lära något. Men läs dem själv! Jag tar
inte vidare sådana omoraliska råd som att
resa hem och göra demonstrationer för att
göra en reklam som mina skrifter inte
behöver. Din forne vän August Strindberg.”
Han ångrade själv sitt brev. ”Men nu är
det ohjälpligt.” När han vid hemkomsten
fann en varm försvarsartikel av Björnson
i Dagens Nyheter, greps han av ånger och
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
