Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Anna Björkman: Resan ut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Nu skulle han vänta, tills han kunde lägga
fram papper på bordet för henne och med
manlig lakonism säga:
”Lugn. Jag har ordnat det.”
När han kom på Storan, visste man där
redan mera än han själv. White hade väl
slagit på trumma för sig. Alltnog, tidningar
veta allt. Han släpptes rakt in till
huvudredaktören, som i hast erinrade sig, att de
lagt bort titlarna. Sista tiden hade han icke
släppts in i det Heligaste. Redaktören hade
endast umgåtts brevledes med honom under
högtidlig titulering, om han svarat alis.
Boy framförde sitt ärende, de skulle stanna
i Sidney tre veckor, och han sade vad han
ville skriva om.
—- Australisk konst, säger du. Ett utmärkt
ämne. Vem fan vet egentligen något om det?
Finns det överhuvudtaget någon konst där?
Nå ja, hur som helst, uppslaget är i varje
fall utmärkt.
— Gamle boy, kallade han honom till
sist. Majestätet behagade göra ordlekar.
Redaktören gjorde inga svårigheter om ett
förskott på artiklarna.
— White betalar ju det hela, började Boy.
— Ja, den White, avbröt chefen, han har
alltid varit en smula romantiker. Men det
är ju alla vi karlar.
— Inte du, höll Boy på att säga. Men han
hejdade sig, han visste inte, om han ännu
hade råd till en sådan förtrolighet.
— Men man har ju en del, som hänger
över en, innan man kommer i väg,
fullbordade han i stället sin avbrutna mening.
Det tycktes också redaktören ha reda på.
Endast när summan skulle fixeras, uppstod
en liten meningsskiljaktighet.
—- Vi skriver väl alltså ut 1 000 för fem
artiklar.
Men Boy hade redan repat sig så, att han
frågade om redaktören trodde att man kunde
få originalartiklar på förstahandsforskningar
från ort och ställe på andra sidan jordklotet
till samma pris som bättre noveller.
— Nå, jag ringer till Södran, så delar vi
kostnaden mot att de också får trycka dem.
Vi skriver 1 500 för tre artiklar, men det får
räcka till unika fotos och allt. Så tar vi två
artiklar till à 400 per styck med betalning
efter mottagandet.
Detta blev till hushållspengar åt hustrun.
Dem skulle hon få.
På banken hade däremot ingen reda på
nyheten. Allt levande flydde ur hans
ödesdigra närhet. Boy ställde sig lugnt vid en
pulpet att räkna över. Han rådförde sig med
sin annotationsbok. Han fick ju ta kamrern
till hjälp med besked, och denne lämnade
dem med den trötta minen hos en person, som
anser sig tvingad till fåfänga ansträngningar.
Boy gick tillbaka och fyllde i 4 000, han
ville visa sig värdig Whites förtroende, och
denne hade ju ställt i utsikt, att vännen icke
skulle kamma noll under själva färden.
Men när han viftade med den checken,
blev kamrern genast mindre trött.
— Boy betalar, Boy amorterar, Boy löser
in, spred sig en löpeld bland tjänstemännen
från bord till bord. Med mäktigt väder
pustades ryktet ut över hela lokalen till
kunderna framför diskarna.
Själve bankdirektören kom ut ur sitt rum
och tittade på honom över glasögonen.
En blek teologie studerande grep tillfället
i flykten och bad om hans namn. Det var
längesen någon vände sig till honom om
hjälp. Det var längesen hans påteckning gällt.
Nästan rörd skrev han under en växel på
lumpna 150. Herregud, att kunna glädja
någon med en sådan summa. Han hade dock
i dag rört sig med helt andra tal.
Om vi nu framställde Boy som en i ett
slag skuldfri man, då ljöge vi. Vi äro inga
sagodiktare. Men han hade skaffat undan
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
