- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
12

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Harry Martinson: Om sjöar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HARRY MARTINSON

efter mig i denna by, där kvinnosympatien
var röd som blod, avvaktande som bältan och
mjuk som gräset... Nej! nej! hånar vinden
från Sydamerika. Därtill var jag för
germanskt kärleksfeg.

Men detta skulle handla om mina sjöar
och jag började där inga sjöar finns.
Nitton-hundrafyra föddes jag ju vid en sjö, och med
denna sjö är ett under förknippat. Det är
den två mil långa Immeln, en gränssjö
Nordskåne—Blekinge. En härligt undersam sjö
som har skäpptals med skogsludna holmar.
Där badade jag första gången, ropade över
viken och hörde det precisa, klara kvällsekot
komma tillbaka, liksom överjordiskt renat
av sommarluften. De första fem åren av mitt
liv bodde jag där. En liten vit turistångbåt
strök två turer om dagen mellan holmarna.
Leghornsvit på svarta sommaraftonspeglar
svängde den sig, slevade med sin lilla
kopparpropeller i vassarna. Människorna sutto inne
i en stor glashytt där akter.

Fram över de svarta granskogsskuggorna
på västra stranden strök den leghornsvite
varje sommarkväll, så undersamt äventyrlig,
ack, sällsynt som Siams vita elefant.

Men hela denna sjö var sällsynt i sig själv.
Jag har haft tur med det sällsynta. Är född
vid det sällsynta. I vikarna vid Bredanäs
växte sjönöten, trapa natans. Immeln var den
enda naturliga växtlokalen norr om Alperna
där den fanns kvar. Men sommaren
nittonhundraåtta kom, en sommarkväll rodde ett
par studenter i en platteka ut på det lugna
vattnet och ryckte utan ceremonier
Nordeuropas sista vilt växande sjönötstågor upp
ur Immeln, för att mumiera dem i sina
skamliga herbariebuntar.

Sedan dess, min Immel, är du inte längre
sällsynt som Siams vita elefant.

Någon gång i gulaschtiden luffade jag

förbi din södra vik som förrymd skeppsgosse.
Den leghornsvite ångaren låg snett infrusen
i en vak och det var röd hästlort på isen.
En nyuppförd toffelfabrik stod och vände
ryggen mot sjön. Jag hann inte börja gråta,
måste spana efter länsmän. Jag var jagad som
en neger i Onkel Tom.

Vid nordändan står huset kvar där jag är
född. Det äges av en annan nu.

Han lär ha en massa barn — som svärma
ner och hälsa den numera skrabbige
leghornsvite då den varje vår strävar upp mot sjöns
nordända, som en sårad mås i islossningen.

När man fotvandrar genom världen bli
sjöarna ens käraste dygd. Att sänka sina
svullna aftonfötter i ”den namnlösa sjön”,
ta fram sin gula, flatslitna tvålbit ur västen
och smeka sina långa fula tår, under en
björk, på en udde, invid ett svart vatten: vad
verklighet i drömmen. Nere i gyttjebottnen
blänka mörtarna som knivar, näckrosornas
grönoljiga plattor vingla med stjälkslangarna
i dyn. Det stiger upp bubblor, de flyta
omkring som ögon, och man väter sina tår och
gnider dem i takt med taltrastens skrik: över
sjön klunkar en fjärran gök, i ett fjärran hus
sjunger ett fjärran barn.

Vad socknen hette visste man aldrig, man
var en strykare, gärna det. Men ett gjorde
man som var stor sak och stor saga, utan att
såra eller föröda: man besökte landets
bassänger — sjöar, floder, ja, även små
själv-mordsgölar.

Man gick till Luleå en sommar, för att
söka hyra, och på vägen kunde man få så
skilda ting som gul pannkaka och utskällning
för att man var lat.

— Vad ska en sjöman här att göra, så
långt upp på land? Här är ju inget vatten.

Så lät det. De ville prompt ha mig ut i
vattnet.

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:59:49 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1932/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free