Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Holger Ahlenius: Pär Lagerkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HOLGER AHLENIUS
Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.
Redan här lägger man märke till en
begynnande utkristallisering av vissa livsvärden
som de mest betydelsefulla. Processen har
fortskridit i skådespelet ”Den osynlige”
(1923). Det är återigen en dramatisk vision,
en medeltida moralitet, där alla de
uppträdande förkroppsliga vissa livsmakter. Den
osynlige är sålunda Människoanden, som,
själv osynlig för alla, är närvarande överallt,
där människorna kämpa sin kamp med
materien och livets lägsta former, och som
själv måste ned i dödsskuggans dal, i
förintelsens rum, i de djupaste djupen. Och
templet brinner, Döden hämtar sina offer,
himlarna äro tomma, livet skall förintas, och
likväl höjer sig mot skyn Människoandens
eviga trots-allt, som uppenbarar sig i
kärleken och hjältedådet, och varöver Döden
ej har någon makt: ”Ja, jag skall segra över
er! Och förklarat skall allt stå upp i mig!
Jag är människoanden! Jag skall leva i
evigheter efter att ni inte är mer.” Trots det
mäktiga patoset i detta verk, trots de många
vackra detaljerna, synes det mig vara ett av
Lagerkvists svagare. Som drama är det
alltför lyriskt och deklamatoriskt, både till tanke
och form är det alltför vagt och konturlöst.
Först i ”Det besegrade livet” skulle det
lyckas diktaren ge fulltonigt uttryck åt de
här endast antydda tankegångarna.
”Den osynlige” är egentligen Lagerkvists
sista rent visionära fantasiskapelse, han blir
nu alltmera grubblaren, och rent konstnärligt
närmar han sig realismen, den nya
sakligheten. Så i novellsamlingen ”Onda sagor”
(1924), som innehåller några bittra och
makabra satirer, men också ett par rörande
bilder av de enfaldigas salighet, av det
besegrade livet, eller andens genomträngande av
de mest prosaiska och ömkliga verkligheter
— eller hur man nu vill kalla det. Detta är
fallet med ”Frälsar-Johan”, som i så kallad
inre monolog framställer det stackars
halvtokiga fattighushjonet, som tror sig vara en
frälsare, men i verkligheten är den av alla
bespottade fånen, som till sist störtar in i
det brinnande fattighusets lågor för att i
meningslöst offernit rädda dem han tror vara
kvar där inne. Och något av samma heliga
vanvett finnes hos krymplingen Lindgren,
som ser en djup och betydelsefull mening i
det eländiga liv han framsläpar i tillvarons
källarvåning.
Lagerkvists nästa verk, ”Gäst hos
verkligheten” (1925), är närmast av självbiografisk
karaktär, och man lägger här märke till det
starka drag av grubbel och livsångest som
vidlåder diktarens barnporträtt av sig själv.
För övrigt berättar han här ett barns
upplevelser i en stil, som i sin ytterliga enkelhet
och konstlöshet påminner om de samtida
naivisterna inom måleriet; det personliga
innehållet har gjutits i en form, som är fullt
behärskad men till det yttre saknar varje
skymt av ”konst”. Denna form av enkel
talspråkskaraktär har diktaren i de följande
verken kvarstått vid, det är endast
undantagsvis man märker den stora ansträngning, det
minutiösa stilarbete som utan tvivel ligger
bakom. En sådan form får ingen
skrivkonstens man till skänks, allra minst
Lagerkvist, som tidigare så ofta rört sig med det
patetiska och deklamatoriska — ännu ett
vittnesbörd om hans oförtrutna och
imponerande brottning med problemen och med sina
egna uttrycksmedel! I ”Gäst hos
verkligheten” har denna hans prosastil första gången
nått mästerskapet, i ”Hjärtats sånger”
följande år är detta fallet även med hans lyriska
språk. Det är personlig kärleksdikt han här
bjuder, och som sådan är samlingen bland
det yppersta i svensk lyrik.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
