Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Holger Ahlenius: Pär Lagerkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HOLGER AHLENIUS
(1930), som jämte ”Det eviga leendet” och
”Det besegrade livet” är ett av hans mest
betydande. De noveller han samlat under
denna titel illustrera grundtesen i ”Det
besegrade livet”, de handla alla mer eller mindre
om andens försök att kämpa sig upp ur livets
mer påtagliga realiteter. I ”Bröllopsfesten”
och ”Guds lille handelsresande” bevittna vi
andens genomträngande av även den lägsta
och mest jordbundna verklighet. Lagerkvist
har en sällsynt förmåga att skildra de
vardagligaste öden utan att för ett ögonblick bli
banal, han berättar i sina små människors
eget famlande och otympliga språk, och
likväl är det som om en stråle från en annan
värld genomlyste även det enklaste stoff och
höjde det till ett annat plan. Han berättar
om ett halvgammalt och smålöjligt brudpar
och deras ömkliga bröllopsfest, där gästerna
supa sig fulla och driva gäck med bruden,
men det evigt gamla och ändå lika ofattbara,
som sker i deras hjärtan, blir till sist i alla
fall det som höjer dem över alla futtigheter.
Eller hans hjälte är en liten ynklig kolportör,
en försäljare av religiösa skillingtryck, som
småljuger trots sin frälsthet, och i inbillat
trots mot en onådig Herre tar sig något för
mycket till bästa för att så bli frälst på nytt
— och ändå förnimmer man något av samma
ande som i bibelordet om de enfaldigas
salighet. ”Själarnas maskerad” — där titeln är
det enda misslyckade — är en historia om
två människors livsvariga och allting annat
avskiljande kärlek, som, då den ena bortryckts
av döden, gör den andra livsoduglig och för-
mår honom att följa efter. Här saknas alla
verklighetens småfuttigheter, allt slagg är
bortbränt, kvar står blott själens och andens
kamp för att frigöra sig från köttet och
materien. Allt rör sig på de höga planen, om
de eviga konflikterna, det är en fläkt av den
stora klassiska konsten.
”Kämpande ande” — orden skulle kunna
stå som motto över Pär Lagerkvists hela
gärning. Bland dagens alla litterära och
kulturella marknadsropare står han ensam som
andens rene och uteslutande representant,
han har nästan aldrig framträtt i aktuella
frågor, aldrig nedlåtit sig ens till skymten
av reklam, han har mer och mer fört den
renodlade andlighetens talan, alltid varit
”Aandsmenneske” helt och hållet. Han har
kämpat med formen, och han är den ende
svenske diktare som i våra dagar har en
ahsolut egenartad och personlig stil. Han är
en av de få svenska författare som tagit
djupare intryck av kriget, och han har
genomkämpat dess kaotiska och upprörda
stämningar och själstillstånd. Liksom forna
tiders stora diktare har han åter och åter givit
sig i kast med de centrala livsproblemen,
han har icke ryggat tillbaka för de
metafysiska gåtorna. Och hans senaste böcker ha
innerst alla gällt andens genomträngande på
människolivets mest jordbundna, ja, triviala
områden, de ha handlat om det i kamp
besegrade livet. Sannerligen, hela hans diktning
är ett uttryck för andlig kamp, och en
kämpande ande är Pär Lagerkvist i högre grad
än någon annan svensk diktare av i dag.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
