Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Seán O’Faoláin: Bombfabriken. Novell. Översättning av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BOMBFABRIKEN
sin silverstjärt tum för tum mot det öppna
fönstret.
Det var inte bullret från torget, som väckte
dem följande morgon utan mjölkbudets
bult-ningar på porten. Sedan han bultat, så det
ekat genom hela gatan, ställde han sig ute
på trottoaren och såg upp mot huset, och när
han körde därifrån vände han sig om flera
gånger i förvåning. Då insågo de för första
gången vilken risk de löpte. Den gamla
kvinnan hade inte många bekanta, men någon
av dem kunde komma på besök vilket
ögonblick som helst och undra över de
tillbommade butiksfönstren och den låsta porten.
Caesar gick genast ned i dödsrummet för
att leta rätt på något prov på den gamlas
handstil — och bröt slutligen upp ett litet
skrin, där hon hade sina pengar och
handlingar. Han blinkade åt Leo med sitt
out-rannsakliga öga och log åt sin egen
finurlighet, när han härmade hennes handstil för
att skriva följande lapp att sätta på
butiksdörren: ”Rest till landet på fjorton dagar.
May Dale.” Om de nu bara kunde få en man
i stället för Sean, en ny flaska salpetersyra
och kunde föra bort liket av den gamla
kvinnan på något sätt, skulle de kunna
fullborda sitt arbete enligt planen. Men det fanns
inte längre någon förevändning att lämna in
en handväska eller en koffert i butiken, som
de brukat göra förut, när helst de behövde
nytt råmaterial, och högkvarteret klagade
över att det såg ut att bli ännu svårare att
få tag på en ny man än att bära in en låda
eller ut en kista. Men Caesar skrev ett ampert
svar på deras klagovisor i en lång depesch,
som Norah fick med sig den kvällen, och han
gjorde lika noggranna planer och
förberedelser som en general, som lidit ett oväntat
nederlag. Norah skulle inte få lämna huset,
förrän mycket sent på kvällen; han skulle
ordna så att scouterna släckte gatlyktorna
närmast huset för att det skulle bli ännu
mörkare; de skulle stiga upp tidigare och
sluta arbetet senare. Han överflödade av
självtillit, och efteråt brukade han säga, att
han skulle ha slagit sig fram till segern, om
inte det oväntade inträffat. Ty hans planer
hunno aldrig långt på väg. Norah gick
verkligen ut senare än vanligt följande kväll,
boyscouterna släckte varenda lykta på torget
-— det var på torsdagen, tre dagar efter
hennes död ■— genom att skjuta sönder
lamporna med sina revolvrar. Därigenom
riktade de vaktpatrullernas uppmärksamhet
för första gången mot torget och mot sig
själva Caesars vrede, ty han sände deras chef
en lång, ironisk depesch, vari han pläderade
för ”en mindre uppseendeväckande metod
att påskynda den blida skymningen”. Han
hade inte behövt slösa sin sarkasm på de
stackars pojkarna, ty samtidigt som de sköto
till måls på lyktorna inträffade mittför själva
polisstationen en sammanstötning i vilken tre
Black and Tara-soldater och två poliser
dödades, och till straff härför utfärdades
ögonblickligen förbud för envar inom stadens
gränser att vistas utomhus efter
aftonringningen, och varje man och kvinna fick order
att hålla sig inne från klockan fem på
eftermiddagen till fem på morgonen ”tills vidare
bestämmelser utfärdas”. Tills vidare
bestämmelser utfärdas lät i Caesars öron sorrt — för
alltid.
Den första kvällen efter förbudet
fördubblades infanteripatrullerna, och
pansarvagnar dånade genom de öde gatorna,
efterlämnande i sitt kölvatten dödstystnad.
I Bombfabriken vågade de inte fortsätta
arbetet i den tystnad, som inträdde efter
aftonringningen, och de kikade genom
gardinspringan ut på torget, där den enda levande
själen var en katt, som satt och slickade sig
i det varma solskenet, och en hund, som
gnagde på ett fiskhuvud. Bortom torget
öppnade sig storgatan så tom som om det varit
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
