Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Seán O’Faoláin: Bombfabriken. Novell. Översättning av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SE ÄN 0’FA0LÄIN
tidigt på morgonen i stället för kort före
solnedgången, och de nakna spårvägsskenorna
och de stängda butikerna kom det att tyckas
som om varenda klocka i staden hade stannat
och hela Cork försovit sig.
Sedan kom natten och ingen måne lyste och
på torget voro alla lyktor släckta. Allt låg
i djup skugga ända till slutet på gatan långt
borta, där en ensam lykta spred ett kallt
ljus. Vid ett tillfälle omkring klockan tio på
kvällen skramlade en kärra in på torget, och
genast svepte en strålkastare en väldig blixt
av ljus över platsen. Kattorna stannade stilla
och stirrade mot ljuset, kålblasten och
fisk-huvudena döko upp ur skuggan som om de
varit levande. Sedan bländades ljuset av, och
kärran försvann långsamt in på en annan
gata. När de återigen sutto framför spisen,
tänkte de för sig själva, att så här skulle det
bli nu i veckor framåt. De sågo spörjande på
Caesar, och Caesar ryckte på axlarna och
återvände till skräpkammaren för att kika ut.
De kände, hur nederlaget långsamt kom
närmare. När de lyssnade till den sällsamma
tystnaden, kände de sig som på en ö i ett
övergivet hav.
Då det Stod klart för Caesar, att han befann
sig i samma situation som en förpost, vilkens
förbindelser med huvudstyrkan blivit
avskurna, gav han sin revolver till Leo vid
elvatiden — och lovade att återvända, om han
hade lyckan med sig. Han satte på sig en
gammal hatt — det var hans enda förklädnad
— och stoppade en till hälften urdrucken
flaska whisky i fickan, sedan han tagit en sup
för att lukta sprit. Sedan smög han sakta ut
ur huset, och dörren slöts bakom honom.
Månader senare, när han och Leo möttes igen
uppe i bergen, sade han blott, att han knappast
hade satt foten innanför sin egen dörr den där
kvällen, förrän han uppjagad genom den nyss
genomgångna färdens faror, insåg ”hur
hopplöst alltsammans var”. Leo frågade, om han
någonsin försökte återvända, men han skakade
på huvudet och såg på Leo med sin
ogenomträngliga blick och Leo nickade och de talade
om andra saker.
Men då på kvällen i Bombfabriken sutto
de tåligt och väntade på att Caesar skulle
återvända. Endast kyrkklockan slog, och slog
ned hoppet i deras hjärtan. Det var första
natten, som de sutto uppe i detta hus, och
medan timmarna skredo förbi in i evigheten
kommo de att tänka på att under dem satt
en annan också och väntade. För att förströ
flickan talade Leo i ett oin hur vackra de
drivande molnen voro och sade att det var
många månader sedan, ja, det tycktes som
åratal, sedan han haft sinneslugn nog för att
sitta en natt och förundras över himlens
skönhet, men hon blev ursinnig över att han
inte tycktes bry sig om huruvida Caesar kom
tillbaka och kallade dem pultroner igen och
önskade att Irlands sak kunde tjänas av
bättre soldater.
— Caesar kommer om några timmar, sade
Leo och var nästan glad åt att hon var ond,
därför att hon därigenom hindrades att
grubbla över andra saker. Ja då, Caesar
skulle komma tillbaka, han var en fin pojke,
han skulle säkert komma tillbaka, om det
fanns den minsta möjlighet. Han önskade,
att de fått vara ensamma i går i stället, då det
var månsken. Det var fyra rutor av månsken
under tamburfönstret, som voro vackra att se
på och han skulle ha kunnat stå i en ruta,
hon i en annan.
— Det måste vara något av skönhet i det
man kämpar för, sade han i hopp om att hon
skulle börja diskutera med honom. En
människa kan inte offra sitt liv för en ren
abstraktion. Keats sade, att Sanning var Skönhet.
Jag säger att Frihet är Skönhet. Kristus var
i själva verket inte son till Kärlekens Gud,
han var son till Frihetens Gud. Han frälste
människorna, därför att han visste, att ali
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
