Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hugh walpole
BREV FRÅN LONDON
En första titt i listan över höstens engelska böcker.
Man har på sistone hört många missnöjda
kommentarer till recensenternas vana att
ständigt upptäcka nya litterära genier.
Missnöjet är, som jag visst påpekat förut, ingen
nyhet utan har ägt bestånd ända sedan en
gentleman klagade över Chaucers popularitet
och skrev en dikt därom. Missförhållandet
är enligt min tanke lika gammalt som
Egypten. När en kritiker, som är trött på sitt
arbete och den monotona medelmåttigheten,
träffar på en bok, som han kan läsa med
nöje, är hans spontana reaktion att låta
världen höra talas om den. Förläggarna dra
ut de mest berömmande adjektiven ur
recensionerna med samma precision som
tandläkare dra ut tänder. Jag tror inte heller att
systemet gör mycken skada. På det hela taget
äro de böcker, soin det göres mest väsen av,
också de märkligaste, och jag tror inte, att en
dålig bok kan bli en succé bara därför att
den får beröm. De romaner, som under de
två sista åren blivit mest uppmärksammade,
äro romaner som Charles Morgans ”The
Fountain”, Käte 0’Briens ”Without my
Cloak” och Stella Bensons ”Tobit”. Alla
dessa romaner ha valts av Book Society, som
ibland anklagats för favoritsystem och ofta
för inskränkthet. Men miss 0’Brien har med
sin bok vunnit Tait-, Black- och Hawthornden-
prisen och miss Benson med sin bok Femina
Vie Heureuse-priset. Dessa prisnämnders
strävan borde ju ha varit att välja något som
inte redan valts av Book Society och likväl —
tvärtemot ali anständighet — ha valen
sammanfallit. Detta tyder väl ändå på att de
bästa böckerna på det hela taget erhålla och
förtjäna uppmärksamhet? Det är mycket få
goda romaner under de sista två åren, som
förbigåtts. Än så länge finns det gott om
plats i täten!
Det är endast beträffande poesien, som jag
har den känslan att märkliga arbeten alltför
ofta förbises. Den nya poesiens läsekrets i
England är sorgligt liten. Det är visserligen
sant, att det sista året bjudit på mycket litet
ny poesi, men när något nytt och bra dyker
upp är folk inte alis så glada som de borde.
I ett tidigare brev (B. L. M. juni) har jag
skrivit om antologien ”New Signatures” och
om den betydelse jag anser att den hade,
men Hogarth Press, som tappert fortsätter
att uppmuntra nya skalder, har, är jag rädd,
inte fått mycken glädje av detta framhållande
av mr Auden, mr Plomer, mr Tessimond och
mr Spender. Jag är övertygad om att dessa
äro namn, som i framtiden komma att ha en
hel del att göra med engelsk litteratur. Denna
grupp är mera betydande än någon annan,
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
