Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUGH W ALP O LE
lies” £r lika bra. Virginia Woolfs ”The
Common Reader” — är den obetydlig i
jämförelse med låt oss säga Hazlitts ”Spirit of
the Age” eller ”Culture and Anarphy” eller
Merediths ”Essay ön Comedy”? Annorlunda
kanhända — men obetydligare? Jag tror
det ej.
Om Rosamond Lehmann vågar jag inte
yttra mig med lika stor säkerhet. Hennes
verk —- ännu så länge har hon, den ny.a
romanen medräknad, endast satt sitt namn
på tre arbeten — skänka mig mera nöje än
någon annan engelsk romanförfattares med
undantag för Virginia Woolf, George Moore
och E. M. Forster. Jag vet inte i vad mån
detta omdöme vilar på personlig och icke
på kritisk smak. För närvarande är hon
mycket påverkad av Virginia Woolf, ehuru
hennes egen personlighet i denna nya roman
kommer oss närmare än förut. Det är en
utsökt sak, en berättelse om två unga flickor
på deras första bal. Den har en fulländning,
som enligt min tanke Katherine Mansfield
aldrig nådde. Och den står inte tillbaka för
Tjekov. För mig personligen åtminstone är
detta höstens roman.
Dessa fyra böcker räcka till för att göra
1932 till ett minnesvärt år. Det kan inte
vara någon fara med den engelska
litteraturen, när den kan frambringa fyra sådana
böcker med blott någon månads
mellanrum.
För övrigt komma John Galsworthy,
Somerset Maugham, Rose Macaulay, Francis
Brett Young och vita Sackville-West med
nya romaner. Ingenting nytt från Kipling,
Wells, George Moore och — tyvärr! —
E. M. Forster. Och av de yngre författarna?
En lång roman av H. E. Bates, en av våra
bästa novellförfattare, en förtjusande och
rolig roman med ypperliga
karaktärsteckningar av Dorothy Whipple, vars namn jag
ber mina svenska läsare lägga på minnet, en
fortsättning på major Yeats Browns ”Bengal
Lancer”, en mycket rc lig extravaganza,
”Black Magic” av Evelyn Waugh — känd
genom sin ”Vile Bodies” — en biografi över
Joseph Chamberlain av J. L. Garvin, en
biografi över Lörd Birkenhead av hans son,
den bästa antologi, som någonsin utförts av
mänsklig hand och hjärna — ”The Bedside
Book”, utgiven på Victor Gollancz’ förlag —
samt novellsamlingar av Gerald Bullett och
L. P. Hartley.
Under de senaste ’.två månaderna ha två
böcker väckt uppseende: den ivrigt väntade
romanen ”Faraway” av J. B. Priestley och
en roman av William Plomer, kallad ”The
Case is Altered”. Den senare valdes i juli av
Book Society, och jag borde kanske därför
inte säga mer om den än att det för varje
fördomsfri person torde stå klart, att mr
Plomer kommer att utveckla sig till en mycket
märklig romanförfattare.
Mr Priestleys fall är verkligen högst
ovanligt och besynnerligt. Efter att ha skrivit ett
par av vår tids bästa litteraturkritiska arbeten,
”Meredith” och ”Peacock” i serien ”English
Men of Letters”, skrev han absolut oväntat
och utan föregående varning en roman, som
slagit de sista femtio årens
popularitetsrekord. Jag är rädd, att han alltid skall bli
påmind om ”The Good Companions”. Hans
kritiker ha i varje fall svårt att både glömma
och förlåta den. Hade ”The Good
Companions” sålts i lumpna femtusen
exemplar, skulle vi fått höra, att den engelska
litteraturen äntligen på ett värdigt sätt
återvänt till den pikareska genren, att mr
Priestleys stil naturligtvis var litet för fin
för den enkle läsaren men att det nu äntligen
fanns hopp om att den engelska romanen
skulle återvinna sin forna livskraft etc., etc.
Som det nu är ha kritikerna gett sig den på
att mr Priestley inte skall göra om kuppen
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
