Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Rütger Essén: Prostitutionen. En diskussion i klubben C. D. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rütger
ESSÉN
tagen från denna regel är så få att de sakna
praktisk social betydelse. Den
viljeansträngning som kräves för att slita sig loss från alla
förbindelser och påtaga ett nytt arbetes band
— om ett sådant mot förmodan står till
buds — kan aldrig uppdrivas, sedan den
moraliska självuppehållelsedriften en gång
gett vika. De enda fall där dylikt någon gång
kan hända är de, där någon annan gör det
—-oftast någon som på allvar förälskat sig i
flickan i fråga. Men i de flesta fall går det
inte, och att bli kär i en allmän flicka är ett
tragiskt öde.
I denna upplysta krets hoppas jag att jag
icke behöver gendriva den gamla sentimentala
uppfattningen att det är de av sina älskare
i svåra lägen övergivna unga kvinnorna som
rekrytera prostitutionen. Nej — i en dylik
situation visar det sig i allmänhet vad flickan
går för, och till prostitutionen går endast de
som icke har alltför stark motvilja däremot.
Av hundra prostituerade ha nittionio —
ursprungligen — valt sitt yrke av böjelse. Det
vet alla som har någon praktisk erfarenhet på
det sociala arbetsfältet. Det är icke
kärlekstragedier utan motviljan mot väckarklockan
som driver storstädernas flickor till
prostitutionen. Det är den enkla sanningen.
Jag hoppas att jag nu har klargjort min
grundsyn på frågan. Prostitutionen är ett
samhällsont som kan och bör övervinnas.
Företeelsen i fråga är icke nödvändig och
saknar alla högre uppgifter liksom allt
mystiskt innehåll. Den är en låg, smutsig och
degraderande trafik. Det är allt. Den
övervinnes genom allmänna sociala framsteg,
genom bostadshygien, uppfostran och
arbetsorganisation. Detta är det praktiska
problemets kärnpunkt. Men eftersom jag inte är
någon fatalist i fråga om
samhällsutvecklingen kan jag i detta sammanhang inte
underlåta att också säga några ord om hur jag
anser att samhället direkt bör förhålla sig
mot de prostituerade kvinnorna.
Först och främst skall man behandla dem
som människor — även om de ibland icke
skulle vara det. Juridiskt sett skall det vara
en kvinnas ensak om hon vill sälja sig. Ali
kriminalisering av prostitutionen som sådan
är både skadlig och principiellt oförsvarlig.
En kvinnas kropp och person är hennes egen.
Den halvkriminalisering av prostituerade som
består i att de behandlas som lösdrivare är
nästan ännu värre; den barbariska
regle-menteringsinstitutionen likaså. Alla dylika
metoder leder i praktiken endast till att inom
poliskåren utbildar sig de kända sutenör- och
utpressarskrån som sedlighetspolisen oftast
utgör. Alla vet exempelvis vad ”les mæurs”
går för i den här staden. Nästan ännu värre
är det sociala tanteriet. Om så kallade
vilse-förda flickor på femton, sexton, sjutton år
tvingas in i anstalter under vård av dessa
sociala tanter, så är detta det säkraste medlet
att få den så kallade lasten att för dem te
sig som en gyllene och lockande frihetsvärld.
Och desto säkrare kommer de dit. Det enda
som kan göras i dylika fall är
tillhandahållandet av arbetstillfällen. Hjälper det ej
kan från samhällets sida intet åtgöras. Var
och en ansvarar dock i sista hand själv för
sitt öde. Vill en kvinna sälja sig kan
samhället ej hindra det. Men hon skall ej sättas
i särklass. Och inga yttre märken skall
vidlåda henne om hon åter drar sig ur
träsket.
Den officiella hallstämplingen av de
prostituerade kvinnorna som en slags heloter är
för övrigt ett vidrigt hyckleri från ett
samhälles sida, som i övrigt visligen aktar sig att
taga något ansvar för sina medlemmars
moraliska nivå, och där så mycket annat
dagligen köpes och säljes.
Är det då min mening, frågar kanske
någon, att samhället skall stå fullständigt lik-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
