Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - R. S—m: Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FAR OCH SON
för litterära företeelser voro för honom en
väsentlig betingelse i hans
vänskapsförbindelser. Han tröttnade aldrig att med sina
närmaste diskutera vad han läste, att vägleda
och entusiasmera. Och han behövde ej göra
det förgäves. Många av de drag, som äro så
utmärkande för George Macaulay Trevelyan
som skriftställare och historiker, den litterära
ambitionen, sinnet för det förgångnas charm,
äro uppenbarligen ett arv från fadern,
omsorgsfullt vårdat och med tiden utvecklat till
hög fulländning. Fadern skänkte honom den
fina förståelse för skiftningarna i skilda
tiders kynnen, som han på ett så utsökt sätt
visat, främst kanske i sin ”History of
England”1. Han lärde honom även att i historien
se något levande, något ständigt aktuellt, och
1 Svensk översättning 1931: ”Englands historia”.
han lät under långa resor över den europeiska
historiens marker det förflutna leva upp
inför sonens ögon i hela dess färgrika prakt
och dramatiska intensitet — en tydlig
reminiscens av dessa vandringar vid faderns hand
finner man i Trevelyans briljanta essay
”Walking” (i samlingen ”Clio, a Muse”).
”Jag har haft många utomordentliga
ciceroner”, kommenterar Trevelyan, ”men på sitt
sätt var han oöverträffad.” Under en av dessa
vandringar fördes han av sir George upp till
Janiculum och fick där för första gången
höra berättelsen om Garibaldi, som varit
faderns stora ungdomshjälte. I den stunden
såddes uppenbarligen det frö, ur vilket en
gång George Macaulay Trevelyans med rätta
berömda skildringar av Italiens frihetskamp
under 1800-talet skulle spira. R. S—m.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
