Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Recensioner - S—e: Nya verk av Roger Martin du Gard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
Nya verk av Roger Martin du Gard
Roger Martin du Gard: Confidence
africaine. Nouvelle Revue Frangaise. Paris
1931.
Roger Martin du Gard: Un taci-
turne. Nouvelle Revue Frangaise. Paris
1932.
Roger Martin du Gard gäller i alla länder
som Frankrikes mest betydande
romanförfattare — utom i sitt hemland. Hans
romanserie ”Les Thibault” har skänkt honom
ett välförtjänt världsrykte, och en alltjämt
växande opinion fordrar ett nobelpris för
denna bragd. Då serien om någon månad
kommer att föreligga avslutad, kan det vara
på sin plats, att Svenska akademien tar upp
saken till övervägande. Detta i ali synnerhet
som Martin du Gard nyligen publicerat två
andra verk, som båda höra till det märkligare
i samtidens litterära produktion.
Det ena är en längre novell, ”Confidence
africaine”, och det andra en ny pjäs, ”Un
taciturne”.
Båda vittna på ett intressant sätt om
Martin du Gärds starka beroende av André
Gide. Det är en känd sak, att hela
uppläggningen i ”Les Thibault” är en reflex av Gides
samhällskritik. Martin du Gärds ynglingar
läsa med brännande kinder Gides
ungdomsböcker, och hela deras opposition mot
familjetvånget är som en enda
exemplifika-tion av André Gides älsklingstes. (Det
kuriösa är, att André Gides egen
ungdomsskildring i början av romanen ”Les
Faux-Monnayeurs”, som tillkommit under ständig
kritik av Martin du Gard, rönt starkt intryck
av själva den psykologiska tekniken och det
mänskliga greppet i ”Les Thibault”!) När
man tar del av Roger Martin du Gärds två
nya verk, är beroendet av Gide det första
man observerar. Novellen ”Confidence
africaine” skildrar en incesthistoria. Dess miljö
är densamma man känner från Gides
reseanteckningar, romanen ”L’immoraliste” och
memoarverket ”Si le grain ne meurt. ..” När
Martin du Gard alltså skriver sitt första
fristående prosaverk efter serien ”Les Thibault”,
är han så oförmögen att frigöra sig från Gide,
att han väljer dennes viktigaste miljö och i
denna förlägger en intrig, som också står i
närmaste släktskap till de ”faits divers”, som
Gide med alltid samma spända nyfikenhet
samlar och litterärt utnyttjar.
Men på samma sätt som ”Les Thibault”
otvivelaktigt litterärt står i en vida högre
klass än de ungdomsverk av Gide, ur vilka
det delvis inspirerats, äger också novellen
”Confidence africaine” ett konstnärligt värde
som få av Gides egna verk. Martin du Gard
publicerar för övrigt icke en sida, som icke
är i bästa mening genomarbetad. Den i sig
icke synnerligen intressanta intrigen i
novellen har han utvecklat på ett fullständigt
virtuost sätt. Det ligger över denna
passionshistoria en ökendags hela tryckande
feberatmosfär, inlevelsen i stoffet är så fullständig,
stilen så ojämförligt smidig, att man
bokstavligen förhäxas. Man förstår, när man läst
denna suveränt säkert gjorda novell, varför
en av Frankrikes finaste kritiker betygat, att
Frankrike icke äger en bättre berättare efter
Maupassant än Roger Martin du Gard.
Dramat ”Un taciturne”, som i höst kommer
att spelas på någon av Ekmanteaterns scener,
är icke författarens första dramatiska försök.
Han har tidigare strävat efter att förnya den
gamla franska farsen, och en av hans pjäser
i denna anda, ”Le testament du Père Leleu”,
har bos oss presenterats av Studentteatern i
Stockholm. Den nya pjäsen ansluter sig
emellertid icke till denna linje. Den är
förlagd till en helt borgerlig miljö i Paris, och
dess kvalitet är en helt annan än farsens.
Även här står intrigen i det intimaste
beroende av André Gide. Det finns till och
med i stycket ett par repliker som verka som
rena Gidepastischer. Styckets resonör Armand
säger i det kritiska ögonblicket, omedelbart
före det tragiska pistolskottet:
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
