Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Recensioner - G. S.: Hemingways mästerverk på svenska - Motgift mot missromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
agma
I
■t -
ERNEST HEMINGWAY
lior, sentimentalitet och romantiska scenerier,
men dess plats är bland de stora romantiska
kärlekshistorierna, ”Romeo och Julia”, ”Anna
Karenina” och Hamsuns ”Victoria”.
I sitt för övrigt förträffliga förord skriver
Sten Selander, att Hemingway kanske är den
mest ”europeiske” bland Amerikas yngre
författare och att hans stil med dess sobra,
effektfulla, ibland lite väl utstuderade
enkelhet snarare är fransk än amerikansk.
Ingenting synes mig vara mera felaktigt.
Hemingway har visserligen som så många andra
amerikanska författare drivits över till
Europa av äckel vid den bullersamma
amerikanska optimismen och den inskränkta
puritanismen, men man får icke stirra sig
blind på denna hans pessimistiska och
radikala hållning. Som författare har han
utbildat den amerikanska stilen i dess mest
pregnanta form. Rent språkligt bygger den
på det speciellt amerikanska idiomet, som är
rikt på drastiska och träffande benämningar
på reella ting men ytterligt blygt och
otympligt, när det gäller att karakterisera emotio-
Motgift mot
missroman tik
Rosamond Lehmann: Ett farligt möte.
Översättning av Siri Thorngren Olin.
Svenska Bok-klubbens romaner. Bonniers.
6: 50.
Under det att de engelska missromanerna
alltjämt oförtrutet ägna sig åt att beskriva
kärlekens uppvaknande, förlovningstidens
oundvikliga missförstånd och smekmånadens
ljuvlighet synas Englands skrivande kvinnor
av högre litterär klass mer och mer beslutna
att övertyga publiken om att vad som började
så bra och förtjusande slutade mycket illa.
De olyckliga äktenskapen ha i oroväckande
grad ökat i antal inom engelsk litteratur. Man
kan knappast längre öppna en bok av någon
av de många talangfulla engelska
författarinnorna utan att träffa samman med en
förtryckt men upprorslysten hustru, en lat eller
överdrivet arbetsam, otrogen eller erotiskt
underkvalificerad, brutal eller tråkig man och
nella upplevelser. Han använder korthuggna
meningar med undvikande av bisatser och
onödiga adjektiv, liksom om han talade
genom tänderna med orörligt ansikte och en
cigarrett i mungipan. Den spänning, som på
så sätt uppstår mellan den hårda, metalliskt
glittrande ytan och den inkapslade, ytterst
sårbara känslan, är det som gör Hemingways
stil så unikt verkningsfull. I sin virila
till-knäppthet och burdusa saklighet är den så
litet fransk som gärna kan tänkas.
Till ali lycka har boken funnit en
förträfflig översättare i Louis Renner. Man fasar
vid tanken på vad som kunde ha blivit följden
om den utlämnats åt en ljuv och välmenande
översättarinna. G. S.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
