Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Två brev av D. H. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BREV AV D. H. LAWRENCE
tills ni får fotfäste igen, var och en för sig, men låt det ske öppet och ärligt. Det
beror på dig och Katherine och på ingenting annat.
Naturligtvis kan du inte drömma om att leva längre utan sysselsättning. Kan du
inte få Westminster att ge dig två spalter per vecka, utomlands? Du måste försöka.
Du måste fortsätta med kritik. Du borde också försöka skriva en bok, antingen över
någon litterär tes eller över någon person. Jag skulle vilja skriva en bok om
hjältemodiga engelska kvinnor. Du borde försöka dig på någonting sådant, men inte så
billigt. Försök inte med romaner, försök med essayer, som Walter Pater eller något
i den stilen. Ty du kan göra något bra i den vägen, någonting som rör litteraturen
snarare än livet. Och du måste vila upp dig, och du och Katherine måste läkas och
återfinna varandra, innan du utför något allvarligt arbete av någon sort. Det är
splittringen i eder kärlek, som har torrlagt dig. Du förstår, att medan hon inte
älskar dig på rätt sätt och är otillfredsställd, framstår du på ett ofördelaktigt sätt.
Men det vore synd om icke din ande fick blomma — den borde under gynnsamma
omständigheter kunna skapa vackra ting. Och det tillkommer henne att skapa
förutsättningarna. Men inte om du fortsätter att misstro dig själv och henne och alla.
Om du arbetar dig steril för att kunna skaffa henne sötsaker, kommer hon med
ali rätt att avsky dig. Hon vill inte att du skall uppoffra dig för henne, din dumbom.
Var mera naturlig och positiv och visa dig som en karl.
Om du vill att saker och ting skall ordna sig — om du är sjuk och utarbetad, tag
då hennes pengar till sista öret och låt henne själv sköta hushållet. Då kommer hon
att förstå, att du älskar henne. Du kan inte förebrå henne för att hon inte är nöjd
med dig. Om jag inte fått tillräckligt med mat till middagen kan du inte förebrå
mig för det. Men du, din dumbom, du slösar bort dig själv, inte på henne, utan för
att kunna förse henne med en ynklig lyx, som hon i verkligheten inte behöver. Du
sårar henne. En otillfredsställd kvinna måste ha lyx. Men en kvinna, som älskar
en man, kunde sova på hårda golvet.
Det förefaller mig som om du kopplat in på fel spår, i något avseende har du
inte varit man nog: du har känt det som en hederssak att ge henne en plats att vara
stolt över. Det skulle ha varit en hederssak för dig att ge henne en man att vara
tillfredsställd med — och tillfredsställelse uppnås aldrig ens fysiskt med mindre
än ätt mannen är starkt och säkert sig själv och uteslutande är beroende av sin egen
varelse när det gäller att vinna en kvinnas kärlek. Du har sökt tillfredsställa
Katherine med det du kunde förtjäna åt henne och hon vill endast bli tillfredsställd av
vad du är.
Och du vet inte vad du är. Du har aldrig kommit så långt. Du har bara fjantat
omkring och skrivit kritik mot betalning. Du är dum, som arbetar så hårt för
Katherine — hon hatar dig för det — och det med ali rätt. Du måste få ett starkt
grepp om din egen själ. Kanske du först kan komma därhän, när denna er historia
har spruckit. Det skulle göra mig ledsen, om det gick så, och jag tror det inte.
Du måste rädda dig själv och din självaktning genom att göra det helt igen mellan
dig och Katherine — om du också skulle behöva använda hennes pengar, tills hon
går omkring i trasor och ni båda äro fredlösa. Övertyga henne — kurtisera henne
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
