Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Artur Lundkvist: Mannen som dog. Kring fallet D. H. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MANNEN SOM DOG
utveckling var säkerligen mycket stor. Deras
äktenskap kan i stort sett betecknas som
sällsynt lyckligt, varom så många av Lawrences
böcker på sitt sätt ger besked. Deras
förhållande till varandra var icke friktionsfritt,
men det var levande och intensivt, och den
fysiska såväl som den andliga kontakten
synes ha varit ovanligt helgjuten.
Betecknande är att Lawrence trots ali sin frenetiska
radikalism i sexuella frågor aldrig tvivlade
på äktenskapet, det vill säga: det konstanta
samlivet mellan den rätte mannen och den
rätta kvinnan. Talet om hans sexuella tragedi
är en myt, det var icke sin egen utan sin
omgivnings, sin samtids sexuella nöd han
med sin oerhörda sensibilitet upplevde och
gestaltade i sina verk. Det har — av Murry
— antytts att Lawrence var impotent och att
i detta faktum låg hela orsaken till hans
dominerande intresse för det sexuella.
Tankegången förefaller väl enkel. Den man som så
känsligt, nyansrikt och med styrkan av en
uppenbarelse skildrat det sexuella livet måste
ha ägt ovanliga erfarenheter därav. Givetvis
kommer det mindre an på den absoluta, råa
kraften än på känslans förfining och skärpa.
I denna mening torde Lawrence ha varit en
av de stora älskarbegåvningarna.
Under resor i Tyskland och Italien
tillsammans med sin hustru skrev Lawrence sina
följande, tidigare böcker. Med ”Sons and
lovers” vann han mycket erkännande och
säkrade sin ställning som lovande ung
författare. Denna bok överskred icke samtidens
begrepp om gränserna för det tillåtna.
Men Lawrence fullföljde sina intentioner
och i ”The rainbow” fördjupade han sina
analyser av driftlivets konflikter. Med den
boken förlorade han flertalet av sina
beundrare, den blev beslagtagen som ”obscen”,
och från och med ”The rainbow” räknades
Lawrence till de urspårade begåvningarna.
Snart började förföljelsen på allvar och den
tog sig såväl litterära som personliga former.
Förläggare och redaktörer refuserade honom,
vännerna drog sig på få undantag när ifrån
honom, det dröjde fem år innan han kunde få
ut någon ny roman efter ”The rainbow” och
han fick nöja sig med att publicera mera
neutrala ting: några diktsamlingar och
reseskildringar, noveller, skådespel och essayer
samt sina ”Studies of classic american
literature”. Det var under kriget, och ehuru
han av hälsoskäl måste frikallas
försummade myndigheterna icke att ständigt besvära
honom. Han bodde bland annat i ett hus vid
stranden av Cornwall och blev misstänkt för
spioneriverksamhet, han hade en tysk hustru,
man hörde honom sjunga tyska sånger om
kvällarna och man fann lappar på vilka han
skrivit obegripliga ord: uppteckningar av
judiska sånger. Under denna tid skrev han
föga, i stället tillbringade han dagarna hos
en lantbrukare i närheten och gick ute på
fälten tillsammans med gårdens övriga
arbetare. Efter upprepade trakasserier tvingades
han att flytta från Cornwall. Han irrade
omkring från plats till plats. Han kunde icke
få tillstånd att resa utomlands, hans hälsa
var tidtals dålig och han längtade söder ut,
till Italien och Florida, bort från Englands
råa dimmor och dystra krigsstämning. Det
var en fruktansvärd tid av ensamhet,
fattigdom och förföljelse. Han har skildrat den i
ett långt kapitel i ”Kangaroo” som han
kallat ”The Nightmare”, bräddat av vämjelse
och avsky. Hans inställning till kriget var
inte den vanliga pacifistiska, han var
stridbar till sin natur, men han ville kämpa för
ting som han själv erfor som väsentliga. ”Att
kämpa för egendomen är vad min själ icke
vill”, skrev han i ett brev från denna tid.
”Jag känner icke nationaliteten som något
fundamentalt. Jag känner ingen lidelse för
mitt eget land, lika litet som för mitt hus,
mina ägodelar eller mina pengar.” Kriget var
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
