Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Artur Lundkvist: Mannen som dog. Kring fallet D. H. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTUR LUNDKVIST
bara slutet på det gamla, kristendomens och
de konventionella livsidealens sammanbrott.
Lawrence såg fram mot nya livsformer, nya
möjligheter för mänsklig gemenskap och
lycka, och det var för detta han var beredd
att kämpa. Han var ständigt uppfylld av ett
begär att lämna allt det gamla bakom sig, att
börja experimentera med livet och pröva
nya möjligheter. Litteraturen var för honom
endast ett medel att omgestalta livet, han
drömde redan tidigt om att överge diktningen
och försöka realisera sina ideal direkt, att i
någon avlägsen del av världen grundlägga
en den nya mänsklighetens koloni.
När kriget var slut kunde Lawrence
äntligen komma bort från England och under
de närmast följande åren levde han
uteslutande utomlands. Han utgav flera böcker
som han fullbordat i hemlandet, däribland
”Women in love”, åter en roman som stötte
de traditionella moralisterna och kom
Middleton Murry att skriva om Lawrences sorgliga
förfall. Lawrence var trött på Italien och
Sicilien, han ville lära känna främmande
folk och jordens nyaste kontinenter, Amerika
och Australien. Hans böcker såldes i stora
upplagor i Amerika, men han hade en djup
misstro till detta land, där fanns för mycken
medveten vilja, för mycket oväsentligt yttre,
för lite instinkt och känslighet. I ett av hans
brev heter det: ”Jag tror att även om vi icke
kan upptäcka ett jordiskt Amerika finns dock
nya själens kontinenter för oss att landstiga
på. Jungfrulig mark. Man måste blott ge sig
i väg från denna förstörda gamla värld, man
måste ha kraft att slita sig loss.” Han for
först till Australien och vad han där fann av
tillfredsställelse och besvikelse kan man läsa
om i ”Kangaroo”, ett av hans största verk,
bräddat med intensiv iakttagelse av
landskap, folk, atmosfär och fyllt av hans rasande
kamp med sina egna och omgivningens
problem. ”Kangaroo” är till dels genomförd
som en riktig roman: en engelsk författare
och hans hustru kommer till Australien för
att orientera sig i dess livsföring och bidra
till gestaltandet av dess framtid, han
engagerar sig halvt under misstro i en politisk
rörelse med revolutionära syften, han slits
mellan jagets och samhällets krav inom sig,
han vill fördjupa sig i sitt eget jag, borra
sig ner i personlighetens hemligaste schakt
och leva oberörd, fulländad i sig själv,
isolerad, som fisken i det kalla havet, och
samtidigt vill han leva för mänskligheten och
med mänskligheten, skapa ett bättre
samhällssystem och en ny gemenskapens religion.
Hans strävan att förbättra världen medför
ständig besvikelse och i bittert raseri sluter
han sig gång på gång inom sig själv, men
likväl kan han aldrig släppa tanken på
mänskligheten. Det är en liten våldsam,
passionerad man som kan hata människorna
intensivt men inte vara likgiltig inför dem.
Som uttryck för Lawrences egen livskamp är
boken ett rikt dokument, en lysande och
eggande skapelse, men betraktad som roman
lider den av vissa brister, den är bara
genomförd till en viss grad, sedan tröttnar
Lawrence på att objektivera sin framställning i
personer och scener och börjar tala direkt.
Men då har boken redan givit en rad
oöverträffat levande karaktärer, klara och
plastiska, likväl hemlighetsfulla, med mörker i
konturerna, och en bild av landet som har
en visions lyskraft och suggestivitet: detta
flacka, torra, genomskinliga land med sina
liksom tomma och alltför unga människor
och detta ödsliga månlandskap där de kala
trädens ljusa stammar tecknar sig som nakna
nerver.
Från Australien for Lawrence till Amerika
och bosatte sig i Taos, New Mexico, där en
rik amerikanska erbjudit honom en fristad
(samma kvinna som skrivit boken om hans
vistelse där, ”Lorenzo in Taos”). Till en
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
