Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Artur Lundkvist: Mannen som dog. Kring fallet D. H. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTUR LUNDKVIST
ingenting hellre ville än missuppfatta den.
Han tänkte ursprungligen kalla boken
”Ten-derness”. Ordet ”love” ville han helst icke
använda, det var för missbrukat och besudlat,
han ville ersätta det med ”tenderness”,
ömhet, som i hans accent får en alldeles
särskild innebörd. Under denna tid började han
även syssla med målning. Det skedde av en
ren tillfällighet: han flyttade in i ett hus där
det blivit färger över sedan det målats och
han fann en mängd dukar som någon
konstnär lämnat efter sig. Och Lawrence fyllde
duk efter duk med syner som han länge gått
och burit på i det undermedvetna. Värdet av
dessa målningar är omstritt, Lawrence var
tekniskt outbildad och hans arbeten måste väl
te sig ytterst naivistiska, men i varje fall bör
de utgöra unika bidrag till kännedomen om
Lawrence. Han målade den heliga familjen
i olika variationer, vilka alla lär vara typiska
för Lawrence, med en skäggig och potent
Josef, en blomstrande Maria med svällande
bröst och en liten gäcksam, odygdig Jesus.
1926 träffade han samman med Aldous
Huxley i Toscana och mellan de båda männen
växte fram en vänskap med djup innebörd.
Huxley var den unga efterkrigsmänniskan,
med stor lärdom och ett absolut tvivel på
allt, ett tvivel så fullständigt att det strängt
taget ej medgav honom att hysa några
åsikter. Han saknade hållpunkt i tillvaron
och hans egen negativism fyllde honom med
ärlig förtvivlan. Hos Lawrence fann han ett
värde som blev något av ett fast stöd för
honom, och vad som synes komma att bli det
värdefullaste i hans böcker är den ström, som
har sin upprinnelse i influensen från
Lawrence.
Alltmera besvärades Lawrence av sin
ohälsa, han kämpade fortfarande med
fattigdom och från England slog oviljan emot
honom mera kompakt än någonsin. ”Lady
Chatterley’s lover”, som han utgav privat,
väckte en storm i hemlandet och boken
jämställdes med den pornografi som säljes på
obscura ställen i Paris. När hans målningar
utställdes på Warren Gallery i London
ingrep polisen och konfiskerade såväl alla
tavlor som reproduktioner i bokform. Trots
detta upphörde Lawrence icke att tro på sin
mission och in i det sista strävade han efter
att på nytt ge uttryck åt vad han ville ha
sagt. I ”Apocalypse” upptog han
evangeliernas form för sin förkunnelse. Och i sina brev
var hem lugnt förhoppningsfull: ”Vi skall
nå fram till en ny slags lycka, men medan
det gamla håller på att dö och det nya ännu
icke begynt lever vi i verklig tortyr. Men vi
skall nå fram och finna en verklig
gemenskapens lycka. Ni förstår, framtiden kommer
att medföra stora förändringar. Detta är det
gamla levnadssättets utdöende. Tålamod —
och vi skall börja ett annat liv, någonstans
i solen.” Den 2 mars 1930 avled Lawrence.
Bland de närvarande var Aldous Huxley.
Lawrences hustru skrev till en av vännerna:
”Hade du sett hans underbara kamp in i det
sista och hans modiga död skulle det ingivit
dig själv mod.” När hans vänner fick veta
om hans död kände de starkt vilken potens
Lawrence besatt i döden liksom i livet och
erfor en beklämmande känsla av sitt eget
misslyckande gentemot honom. Hans emblem,
fågel Fenix, som stiger pånyttfödd ur elden,
svek honom ej.
Lawrence kan förefalla som en djupt
patetisk och tragisk gestalt, men i själva verket
var han för allsidigt mänsklig för att vara
enbart patetisk och han levde ett alltför rikt
och intensivt liv för att framstå som tragisk.
Den lycka som skaparkraften kan skänka
ägde han i sällsynt grad, hans liv synes inte
ha ägt många stunder av tomhet, av andens
fattigdom, och den kamp han förde var det
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
