Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Sigurd Hoel: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SIGURD HOEL
liga gruppbildningar, plötsliga vänskaper och
fiendskaper, krigsförklaringar och fredsslut,
inkonsekventa handlingar, kovändningar och
omvändelser ...
Unga litterära grupper kännetecknas bland
annat av sådana ting som små tidskrifter,
som plötsligt dyka upp för att åter försvinna,
krigiska artiklar, övermodiga angrepp åt
höger och vänster, broschyrer och tunna
böcker, som utkomma på obskyra förlag vid
olämpliga tidpunkter och som vålla
bibliotekarier stort besvär, därför att det är så
svårt att veta under vilken rubrik och på
vilken hylla de skola placeras. Intet av allt
detta förekommer i Norge.
En tidskrift utkommer, som kan sägas
representera en grupp ungdom. Men denna
tidskrift och gruppen, som står bakom den,
ge kanske delvis en förklaring på varför
ungdomen saknas i litteraturen.
Tidskriften heter ”Mot Dag” och utges av
en förening med samma namn — en
oppositionell akademisk kommunistgrupp.
”Mot Dag” är en grupp, som saknar
motsvarighet i Sverige och Danmark och må:
hända i hela den övriga världen. Gruppen
var en tid ansluten till Det Norske
Arbeider-parti (på den tid då detta var
kommunistiskt). Senare har den tillhört Norges
Kommunistiske Parti. Men gruppen har alltid
bevarat sin prägel som en sluten, intellektuell
akademisk grupp, och under de sista
fyra-fem åren har den stått isolerad från partierna,
samlad och präglad av ledaren, Erling Falk.
Gruppen driver studiecirklar, den utger sin
tidskrift, den översätter och utger Karl Marx.
Med arbetarmassorna har den aldrig haft
någon stark kontakt — politiskt är gruppen
en generalstab utan här — men i norskt
akademiskt liv har den under de sista tio åren
spelat en dominerande roll. Den har sugit
till sig en stor del av den akademiska
ungdomen och har väsentligt bidragit till, att
denna ungdoms intressen numera går
betydligt mera i politisk än i litterär riktning. Ur
radikalt politisk synpunkt kan ju detta vara
nyttigt; ur litterär synpunkt är det avgjort
olyckligt. ”Mot Dag” har slukat en skara
unga människor, som norskt litterärt liv
skulle haft särdeles god användning för —
först och främst som kritiker. En skara
unga män med nutidsnerver och
nutidskunskaper, en munter och missnöjd skara, ännu
icke kedjad i yrkets osynliga länkar, obunden
av vänskap och agg — en dylik skara skulle
kunna göra ovärderlig nytta i norsk
litteratur just nu — det är länge, mycket länge
sedan det dammades och vädrades i de
lägenheterna. Och skaran finns, men den har sin
uppmärksamhet riktad åt annat håll.
Att den oregerliga ungdomen saknas i
norsk litteratur har från en ordningsmans
synpunkt många fördelar. För att citera en
aktad kritiker: ”Den norska dikten flyter
jämnt och vackert i sin fåra. Det är inte
förenat med några svårigheter att rubricera
den.”
Men inte nog med det. Alla — tror jag
—-äro eniga om att norsk litteratur just nu
står högt. Många tala om en guldålder.
Romanen står alldeles anmärkningsvärt högt
— representerad av bland andra två
Nobelpristagare och en Nobelpriskandidat.
Novellen finns inte, så den står då åtminstone inte
lågt. Lyriken har få men desto bättre
representanter. Dramatik är det ont om, men man
kan inte säga att den som finns är dålig.
Snarare kan man säga, att det är så ont om
den, därför att det i många år har varit dåligt
beställt med unga skådespelare.
På det hela taget: den norska litteraturen
skrives för närvarande av folk, som i stort
sett kunna sina saker och känna sin
begränsning.
Om ändå icke allt detta välordnade och
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
