Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Otto G. Carlsund: Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖST
Hösten är en kvinna. Vacker att se på ibland, men alltid kylig, avmätt och ganska
tystlåten. Hon säger det inte, men det verkar som om hon frågade: Är du färdig?
Sommarens makt är slut. Yppigheten och överflödet ha kulminerat. Hösten snålar
med allt. Ljuset knappas av. Värmen tynar bort. Den mörka grönskan dovnar och
blir svart. Den ljusa gulnar som grämelse. Fälten ha släppt ifrån sig sitt guld och
stå där stubbiga och trumpna. Naturen väntar försagt på natten som skall komma.
Himlen grånar.
Hösten är en tid när man tar farväl.
Lev väl Felicia Osipovna!
Varför gråter du? Vi ses ändå aldrig mer.
Ser du hur rostbruna löv falla och täcka marken, vars fukt inga solstrålar suga
till sig? Ser du dimmorna över de sanka tundrorna på andra sidan Nevan? Det är
vinterns första råa andedräkt.
Snart skall vattnet bindas av is. Hör så sorgmodigt det kluckar nedanför dina
fötter!
Jag vill bort härifrån, till vattnets andra ände. Där vet ingen vad is är.
Du vill gå kvar här bland bråten på Newski och hjälpa till att bygga nytt
land. En ädel tanke. Men jag vill inte vara med. Jag är ingen myra vars hus eländiga
klackar trampat ned. Jag har inget hus. Jag är fabelns syrsa. Egentligen borde jag
låna mat av dig och be om härbärge. Men jag vill inte ha något av dig. I grund och
botten är vi lika fattiga. Jag far med solen så länge jag kan.
Adjö Felicia Osipovna! Gråt inte! Vi ses aldrig mer.
Farväl Marjorie! Varför ler du? Tror du jag kommer tillbaks?
Orangerna blomma för andra gången. Det kallar du höst. Och du vill sitta vid
brasan och rosta nötter, bara för att den varma sydostan blåser där ute och får
palmkronorna att vaja lite mer än vanligt.
Vet du vad is är? Tror du att ali is i världen är de fyrkantiga bitar Jones bär
in på ett silverfat till din cocktail?
Här vill inte jag vara. Jag far bort till vattnets andra ände, där molnen fly
omkring blåsvarta så här års och där stormen knäcker isflak, stora som din
adertonhåls plan.
Du får gå kvar här bland prydligheterna på Palm Beach Avenue och se på hur
en däst kultur sakta går under.
Jag vill inte vara med. Jag är ingen syrsa, som spelar sig till döds i vackert
väder. Jag är fabelns myra och har mitt hus att se om.
Adjö Marjorie! Le inte! Jag kommer aldrig tillbaks.
Otto G. Carlsund.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
