Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREV FRÅN PARIS
Halévy visar Proust en dikt, som han nyss
skrivit. Proust klottrar fullt med
anmärkningar i marginalen: ”Avskyvärt...
oformligt . . . idiotiskt . . . naturalistiskt, ergo,
dumt... Mycket bra, men har redan läst det
någonstans.” Och så säger han till slut
(betänk, att han bara är sexton år): ”Unge
man, läs Homeros, Platon, Tacitus,
Shakespeare, Shelley, La Fontaine, Baudelaire,
France... så får ni se, att enkelheten har
oändligt mycket raffinemang och
naturligheten oemotståndlig tjusning.”
Leo Ferrero är italienare till börd och
hjärta, men han har förvärvat medborgarrätt
i Frankrike, och det är naturligt att tala om
honom här, då han ger ut sina böcker direkt
på franska.
Även han har skrivit en bok om Paris:
”Paris, dernier rempart de 1’Occident (Rieder
éditeurs). I detta fall kan det inte vara
fråga om minnen, eftersom författaren är helt
ung och hans ungdomsår inte förflutit i
Paris. Det är en mycket intelligent främlings
studie över parissocieteten, dess struktur och
dess roll i våra dagars Europa. Enligt
Fer-reros uppfattning är det mest framträdande
draget hos Paris det, att denna stad är en av
de få, som bibehållit en suverän elit, vilken
utan appell bedömer alla spörsmål på
kulturens område, såsom fordom hovet kunde
göra.
Men just den makt denna elit besitter
ålägger den också förpliktelser, tänker
Ferrero. ”Fransmännen och framför allt
parisarna ha icke rätt att kalla egoismen helig.
Västerlandet ställer dem till ansvar för sitt
öde.” En vädjan, som är full av faror, men
Ferrero har inte orätt. En Valéry kunde bli
vårt svar på dessa krav och likaså en André
Siegfried ehuru i en helt annan mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
