- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
36

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - André Maurois: Brev från Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRÉ MAUROIS

Om man bad mig att i några få ord
sammanfatta cykeln om Salavin, skulle jag säga,
att den skildrar en strävan efter helighet.
Salavin är en svag, valhänt men god man,
som av hela sin själ vill det rätta, och dock
trots ali sin goda vilja går under. I detta
sista band har han frivilligt gått i landsflykt
till Tunis, han har ådömt sig de mest
motbjudande uppgifter, de mest heroiska
gärningar, de ohyggligaste faror; han har
hoppats finna lyckan och heligheten i den
fullkomliga självförsakelsen. Man kan icke
säga, att han lyckas. Hans hustru, som
tigande, sorgsen men stark, har tagit på sig
följderna av sin makes ädelmodiga vansinne,
ser honom dö. ”Ack! om jag finge börja ett
nytt liv! viskar Salavin. Då tror jag, att jag
skulle kunna det. Vad det vore enkelt!”

Måhända ligger i dessa ord Salavins
filosofi. Ja, det vore enkelt. Heligheten är enkel,
och den består snarare i att skänka lycka åt
dem, som slumpen eller vårt eget val har
givit oss till ledsagare, än i dåraktiga och
fåfänga forskningar. Det finns två versrader
av Victor Hugo, som kunde ha stått som
motto för Duhamels bok:

Oü donc est le bonheur? disais-je. Infortuné!

Le bonheur, 6 mon Dieu, vous me l’avez donné.
#

Man firar gärna i Frankrike stora
utländska författares hundraårsminne. Vi älska
ceremonier och tal; att fira en stor man ger
alltid ett gott ämne till vältalighet, och för
övrigt är detta bruk utmärkt om det ger
impulser till att ånyo läsa de stora
mästerverken. För Goethe har Frankrike gjort mer
än för någon annan. Så gott som alla stora
tidskrifter ha ägnat honom specialnummer,
vid Sorbonne har hans minne högtidlighållits
med ett tal av Valéry, otaliga böcker ha
givits ut. Fransmännen ville visa sin
tacksamhet mot den tysk, som bättre än någon

annan av sina landsmän var i stånd att slå
en intellektuell bro mellan de båda länderna.

Av dessa ärebetygelser är i mina ögon den
sista den värdefullaste och den djupaste:
André Suarès’ bok ”Goethe” (Emile Paul
éditeur). Det är ingen biografi; av dem ha
vi fått övernog. Det är inte heller en kritisk
studie. Det är snarare en meditation kring
Goethe eller, om man så vill, det som Goethe
själv skulle ha kunnat säga till Eckermann
om Goethe, därest han hade mött sin egen
bild i någon själens spegel.

André Suarès är en stor författare, förnäm
och isolerad, lika stor som de störste, alltför
litet läst av de unga, som hos honom skulle
finna en mustig och värdefull näring. Han
har underbart väl förstått Goethe. Han
skildrar honom som antipessimist, livsbejakande,
törstande efter att smaka livet i alla dess
former och gjutande levande liv i alla sina
verk. ”Man skapar intet, skall ingenting
skapa på konstens område, som icke kommer
av livet”, skriver Suarès. Aldrig har Goethes
lugna, en smula högtidliga majestät skildrats
bättre: ”Till och med hans godmodighet är
högtidlig.. . Han är epiker till och med i
anekdoten... Han flyter fram i en bred,
jämn ström utan häftiga skiftningar...
Goethe har alltid tid; är icke det en av hans
största förtjänster och ett drag, som
människor måhända snart icke längre skola
förstå?”

Jag är framför allt tacksam mot Suarès
för att han försvarat Goethes enkelhet.
Därför att Goethe inte skryter med sin dygd,
därför att han har älskarinnor och hälsar
artigt på furstar, ha många så kallade vise
fördömt honom. Suarès, som själv är en fri
man, hälsar i Goethe en fri man.

Av Suarès har också hos samme förläggare
utkommit en bok om Florens: ”Fiorenza”,
andra bandet av ”Voyage du Condottiere”,
en lovsång till de små republikernas Italien:

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free