Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Sven Stolpe: Selma Lagerlöf i ny belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVEN STOLPE
intryck en saklig undersökning ger till
resultat. Selma Lagerlöf ha vi väl alla uppfattat
som i första hand sagoberätterskan, ganska
främmande för tidens idéer och sociala
strider, trots vissa mycket känslofulla
uttalanden i skilda frågor. Man har föreställt
sig, att hon diktade sitt förstlingsverk för att
komma bort från det beryktade åttiotalets
sociala krav på litteraturen, hon har velat ge
glädje och fest och romantiska stämningar,
och hela hennes produktion har — med få
undantag — ytterst litet att göra med
verkligheten.
Låt oss se, hur det realiter förhåller
sig!
”Gösta Berlings saga” är otvivelaktigt till
hela sin stämning en förälskad hymn till
skönheten, genialiteten, de estetiska värdena.
Ingen har nu visserligen kunnat undgå att
observera, att romanen har ett slut, som inte
riktigt överensstämmer med dess ton. Boken
utmynnar ju i en förkastelsedom över den
estetiska livsinställningen. Men denna
moraliska avslutning har man velat bortförklara
som icke alltför allvarligt menad. ”Man har
inte velat se, att ett moraliskt problem hela
boken igenom sysselsätter författarinnan.
Ingen kritiker har kommit på den tanken, att
’Gösta Berlings saga’ är en idéroman, att den
i överensstämmelse med åttiotalets krav sätter
ett problem under debatt, och att detta
problem löses i åttiotalets anda.”
Problemet är givetvis intet annat än
esteticismen. Det kuriösa är, som författaren
påpekar, att det verk, som tydligast markerar
naturalismens övervinnande i svensk
romankonst, samtidigt i hela sin anläggning är en
produkt av naturalismen, vars innersta patos
inte var estetiskt utan moraliskt. Selma
Lagerlöfs avsikt var ingalunda att förhärliga
kavaljerslivet. ”Gösta Berlings saga” är
visserligen en bok om skönhet och glädje,
men det är samtidigt en uppgörelse med
den själviska glädje- och skönhetskult, som
till sitt väsen är asocial. Författaren visar
intressant, hur romanen uppstått ur två
skilda försök — ett lyriskt, som är
förutsättningen för det nuvarande verkets uppdelning
på konstnärligt självständiga noveller eller
prosaromanser, och ett dramatiskt, som är
förutsättningen och borgen för dess enhet och
karaktär av idéroman. Arvidson protesterar
bestämt mot Levertins kända tes, att verkets
enhet är konstlad, och att Selma Lagerlöfs
enda mål varit att ge en skildring av det
glada livet i romantikens Värmland. I stället
visar han, hur varje kapitel har sin funktion
i klarläggandet av bokens idé. De ha vidare
alla en etisk idé. ”Mod och glädje,
barmhärtighet och osjälviskhet är de dygder, som
prisas i alla Selma Lagerlöfs noveller.”
Tendensen kallas av Arvidson chockerande nog
för social och kollektivistisk, ”fullt
åttiotals-mässig om inte i uttrycket så till andan”. När
boken slutar, finns visserligen glädjen
fortfarande kvar. Men ”festernas och gesternas
glädje, övermodets glädje, kavaljersglädjen,
har givit vika för den sociala glädjen,
ödmjukhetens glädje, tjänandets glädje”.
Mot denna uppfattning av det mest
romantiska prosaverket i svensk litteratur kan man
nu visserligen ha åtskilligt att invända, och
främst att en diktares teori inte alltid
överensstämmer med det färdiga verket, som ofta
nog har sin egen moral. Moralen i ”Gösta
Berlings saga” blev icke samma övertygande
poetiska verklighet som romantiken —
därför har boken blivit ”missförstådd”.
Emellertid har påpekandet sin stora vikt, framför
allt för den som vill söka den enande linjen
i hela Selma Lagerlöfs produktion. En
författare, som blott alltför sällan uppenbarar
sig i svensk press, signaturen Fale Bure, har
en gång i en av sina många träffsäkra och
kloka studier berört samma problem från en
psykologisk synpunkt. Det kan visserligen
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
