Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Sven Stolpe: Selma Lagerlöf i ny belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVEN STOLPE
logik i uttalandet är betecknande, påpekar
Arvidson. Levertin fattade aldrig verkets
enhet.
Redan i ”Gösta Berlings saga” hade Selma
Lagerlöf, inspirerad av Carlyle, velat ge en
skildring av mäktiga rörelser på folkdjupet.
I det nya verket fortsättes linjen. ”Antikrists
mirakler” rymmer en levande social
indignation. Skildringen av det sociala eländet på
Sicilien är icke något utanverk i boken
utan dess kärna, och den centrala gestalten
är ingen människa utan en undergörande
Kristusbild, ”sinnebilden av en hel
folkrörelse och en modern livsåskådning:
socialismen”. Bokens tendens är klar: socialismen
är inte kristendomens motsats, den är tvärtom
kristendomens eget sociala program. ”Den
innebär förverkligandet av kristendomens
kärlekslära: älska din nästa.” I socialisten
Gaetano lever ännu konstnären Gaetano.
”Konstnärens uppgift är att forma livet till
skönhet, konstens höga uppgift är att leda
människorna till förståelse för de faktorer,
genom vilka livet blir skönt och rikt. Det
är en skönhetslära, som står den ytliga
formen av esteticism så fjärran som möjligt.”
Även ”Jerusalem” har blivit ett
missförstått verk, påpekar Arvidson. ”Liksom man
tolkat ’Gösta Berlings saga’ som en motsats
till vad den ur idésynpunkt är, nämligen en
vidräkning med den estetiska
livsinställningen, och liksom man betraktat ’Antikrists
mirakler’ som en stridsskrift mot
socialismen, så har man också varit böjd för att
anse ’Jerusalem’ som en kritik av den
gor-donistiska sektreligionen.” I själva verket tar
författarinnan gordonisternas parti, hon
sympatiserar med det nyktra, livsdugliga,
ometafysiska i deras religion. Hon avskyr den
exalterade religiositeten — jämför kritiken
av den estetiska extasen i tidigare verk! —
och hon ansluter sig till en praktisk social
kärlekslära. Selma Lagerlöf har alltid varit
en vän av enigheten och samarbetet och
uppträdde därför som bekant aktivt till förmån
för den ekumeniska rörelsen. Hennes paroll
är människokärlek. ”På det sociala planet”,
utvecklar Arvidson, ”yttrar sig
människokärleken som enighet och samarbete. Det
ömsesidiga tjänandet, sammanhållningen och
samarbetet är de sociala principer, som
Selma Lagerlöf vill se förverkligade. I
’Jerusalem’ uppbäras dessa principer av den
gordonistiska kolonien. Kristendomen,
ur-kristendomen är här förverkligad, och sedan
asketismen, det glädjefientliga inslaget i
kolonien, avlägsnats, är Selma Lagerlöf helt
i samförstånd med detta sätt att i en hatfull
och ond värld söka förverkliga den kristna
kärleksläran.”
Som den fjärde centrala boken i Selma
Lagerlöfs författarskap betecknar Arvidson
en smula överraskande ”Bannlyst”, vilken som
bekant icke ansetts vara en av författarinnans
bäst lyckade böcker. Den har emellertid sin
givna plats i just detta sammanhang. Med
denna bok anslöt sig Selma Lagerlöf till den
internationella författargrupp, som på ett
tidigt stadium bestämt tog avstånd från
kriget. ”Ensamt detta berättigar romanen till
en märkesplats i litteraturens historia.”
Författaren synes här förbise, att bokens
handling icke fullt lämpar sig som bärare av
författarinnans patos; annars är hans analys
givetvis adekvat. ”Bannlyst” fortsätter den
tidigare belysta sociala linjen. Människans
uppgift är att tjäna livet. Hon måste sätta in
sina krafter mot livets fiender, och dessa äro
i främsta rummet hatet, splittringen, kriget.
De livsbefrämjande makterna äro
osjälviskhet och människokärlek.
Det sista stora verket är
Löwenskölds-cykeln, där det centrala motivet får en ny
variation. Här är problemet omkastat från
”Gösta Berlings saga”. ”Karl-Artur
representerar den etiska inställningen, som fördömer
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
