Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Sven Stolpe: Selma Lagerlöf i ny belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SELMA LAGERLÖF I NY BELYSNING
skönhet och glädje som jordiska frestelser.
Om man hos kavaljererna kan tala om
själviskt skönhetsliv, kan man hos Karl-Artur
tala om självisk moralism. Selma Lagerlöf
fördömer båda inställningarna. De
representerar blott halvheten. Människokärleken, den
sanna religionen, den sanna skönhetsläran,
den sanna moralismen är en förening av
dessa båda. När förståelsen för livets glädje
och skönhet får förena sig med
människokärleken och sinnet för socialt ansvar, såsom
det skett hos Charlotte Löwensköld, då är
den ljusa harmoni förverkligad, som är
Selma Lagerlöfs livsideal.”
Därmed är linjen i Arvidsons ytterst
stimulerande och spänstiga bok slutföljd. I bokens
senare hälft ges en systematisk behandling av
Selma Lagerlöfs idéer, som emellertid synes
något för schematisk och onyanserad, särskilt
som den individualpsykologiska bakgrunden
medvetet försummats.
Stellan Arvidsons undersökning har sitt
stora värde och skall med ali sannolikhet
skapa ett alldeles nytt intresse för den
geniala diktarinnan inom den yngre
generationen. Vad man ville anmärka är i ali
korthet väsentligen följande. Det är åtminstone
mycket oklokt av författaren att så starkt
understryka den åttiotalistiska karaktären i
Selma Lagerlöfs författarskap; på ett ställe
använder han rentav ordet positivism, som
är alldeles missvisande. I själva verket finns
det mycket litet av åttiotal hos Selma
Lagerlöf. Där finns hos henne ett etiskt allvar,
som kan tävla med åttiotalets. Men detta
allvar har en helt annan bakgrund och färg.
Främst därför att Selma Lagerlöfs etik icke
är en välfärdsetik, ett stycke förlegad
utilitarism, utan religöst förankrad. Arvidson är
med säkerhet inne på orimliga vägar, då han
i slutet av sin undersökning hävdar, att de
problem som Selma Lagerlöf debatterar äro
”åttiotalsmässiga: det är utilism mot esteti-
cism, altruism mot egoism etc.”. Utilismen
hos denna kristna författarinna söker man
väl ändå förgäves, och man förvånar sig över
att Selma Lagerlöf, som tagit del av boken
i korrektur och väl därigenom får anses ha
godkänt dess tendens, icke har opponerat
på denna punkt. Författaren ägnar ett helt
kapitel åt Selma Lagerlöfs religiositet utan
att få det rätta greppet, förmodligen därför
att han helst skulle vilja identifiera Selma
Lagerlöfs religion med sin egen
kulturreligion eller humanistiska livstro. Att en
clarté-skribent arbetar med speciella felkällor är
naturligt. Men just därför förefaller det vara
av vikt att understryka den klyfta, som skiljer
Selma Lagerlöfs från alla utilistiska inslag
befriade religiösa moral från åttiotalets.
Den andra anmärkning, som kan göras
mot boken, har redan tidigare tangerats.
Författaren har begränsat sig till att ge en
idéanalys av Selma Lagerlöfs författarskap. Han
har därigenom kommit att försumma det
viktiga och svåra problemet om förhållandet
mellan en diktare och hans idévärld å ena
sidan, det färdiga diktverket och dess
idévärld å den andra. Det är alldeles tydligt, att
författarens karakteristik av Selma Lagerlöfs
sociala moralism i stort sett träffar rätt. Men
en bok lever — och agiterar! — icke bara
genom sina idéer. Ett passionerat tonfall, en
kärleksfull nyans kan göra större intryck än
någonsin ett moraliskt slut. Selma Lagerlöf må
ha sin fasta livsåskådning och sitt orubbliga
moraliska evangelium. Men hennes natur är
icke primitivt förenklad utan rik och
mångskiftande. Man får väl också antaga, att
hon som alla andra diktare använder sig
av den litterära fabuleringen för att hjälpa
sig själv. Hon gör till litterär verklighet icke
bara sitt moraliska ideal utan också många
andra tendenser, som skilja sig från
moralismen därigenom att de icke fått prägla hennes
liv utan kämpats ned och trängts undan.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
