Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Sven Stolpe: Selma Lagerlöf i ny belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVEN STOLPE
Kanske drömde den lilla lärarinnan stolta
romantiska drömmar. Kanske blev hennes
sociala moralism remediet. ”Gösta Berlings
saga” är icke därför en uteslutande
moraliserande idéroman. Tvärtom — just därför
att moralismen tog överhand i livet (och
gjorde Selma Lagerlöf till den
välbalanserade personlighet, kloka realist och fina
kännare av människohjärtats hemligheter som
hon är!), just därför fick den estetiska
romantiken, undanträngd från den grå
vardagen, en så berusande kraft i
förstlingsverkets extatiska ström av ord, bilder och
gestalter. Enligt vår mening står man här
inför det svåraste problemet i litteraturforsk-
ningen. Diktaren skapar verket men är icke
verket. Verket är sig själv. Det har sugit allt
sitt liv ur diktarens liv. Men ytterst sällan ur
endast de tendenser, som danade diktarens
”karaktär”, som han själv medvetet odlade
i sin tysta personlighetskamp. Man må aldrig
glömma, att diktverket icke bara är en
bekännelse och icke enbart ett evangelium utan
en förening av båda. Och bekännelsen kan
gälla alla de makter, önskningar och drifter,
som i personlighetens disciplinerade liv
försvunno och slogos i bojor, men som levde
vidare i det undermedvetna, och som fingo
en ny form, när kontrollen försvann och
diktaren med heta tinningar skapade sitt verk.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
