Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Irma Nordvang: Två dikter - Porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
irma nordvang
TVÅ DIKTER
Porträttet
Min längtan rasar åter sömnlöst vild.
— I tidningen i dag såg jag din bild.
Helt flyktigt fångad i en gatuvy,
men nog att väcka just min vånda ny.
Jag måste pressa mina läppar tätt
och törstigt mot ett suddigt blekt porträtt.
Men varje drag blir för min blick belyst
och etsat skarpt av känslor, som jag hyst.
En skendöd oro skälver plötsligt till
vidvaket, lyhört, alltför vittnesgill. . .
Jag läser något trasigt söndervärkt
i linjer, som jag aldrig förr har märkt.
Du har det svårt. — Din värld är mörk som min.
där allt raserats, murknat störtat in.
Ditt huvud borde ligga tungt och trött
emot mitt bröst — ge ro åt det, som dött.
Nu dånar eld och stormsvart ångest där.
■— Jag har dig ännu lika smärtsamt kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
