Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Irma Nordvang: Två dikter - Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVÅ DIKTER
Återseende
Nej, tala inte . . . Låt mig hålla blott
din hand mot hjärtat. — Så är allting gott.
Var inte ängslig . . . Å . . . det slår visst hårt
därinnanför . . . men det känns inte svårt.
Det värker inte — litet kramp en stund
som vanligt — men till oro ingen grund.
Jag skrattar ju -—- det är rakt ingenting . . .
en smula yrsel — rummet går i ring.
Säg, vill du inte tända! Jag förstår
ej att det mörknar. — Kanske åskan går?
Ja visst, nu hör jag . . . som ett vattenfall
långt borta . . . Underligt. . . jag blir så kall.
Kom närmare . . . Så, riktigt tätt — så där,
nu är det bra. — Förlåt mig allt besvär!
Men — gråter du — tror du, att jag skall dö?
Så barnsligt! Jag blir ofta blek . . . ”som snö” . . .
Jo, jag är litet rädd. Men om du vill . . .
Nej, stanna hos mig! Hjärtat. . . står visst. . . still. . .
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
