- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
12

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - William Faulkner: En ros åt Emily. Novell. Översättning av Artur Lundkvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WILLIAM FAULKNER

Där stod att hon överhuvudtaget inte längre
gick ut. Skattsedeln medföljde, utan någon
anmärkning.

Stadens styresmän hade ett extra
sammanträde. En deputation uppvaktade henne och
knackade på dörren, genom vilken ingen
besökare hade inträtt sedan hon upphörde med
lektionerna i blomstermålning för åtta, tio
år tillbaka. Den gamle negertjänaren visade
dem in i en skum hall, där en trappa ledde
upp i halvmörkret. Där luktade dammigt och
instängt — en kvalmig, fuktig lukt. Negern
förde dem in i vardagsrummet. Det var
möblerat med gammalmodiga, stoppade
lädermöbler. När negern drog upp en av
jalu-sierna såg de att lädret var söndersprucket
och när de satte sig ner steg ett lätt damm
långsamt upp omkring dem och stoftkornen
virvlade sakta i den enda solstrimman.
Framför spisen, på ett staffli med mörknad
förgyllning, stod en pastellteckning som
föreställde fröken Emilys far.

De reste sig när hon trädde in — en liten,
fet kvinna, klädd i svart, stödd på en
eben-holtskäpp med förgylld knopp och med en
smal guldkedja hängande ner till midjan, där
den försvann under bältet. Hon var liten och
spenslig till växten och det var kanske
därför hon inte verkade klumpig trots sin fetma.
Hon föreföll uppsvälld, likt en kropp som
länge legat i orörligt vatten, och hon var
färglös som en sådan. Hennes ögon, som var
nästan begravda bland ansiktets fettvalkar,
liknade två små kol i en degklump när
hon såg från det ena ansiktet till det
andra medan de besökande framförde sitt
ärende.

Hon bad dem icke sitta ner. Hon stod kvar
i dörröppningen och hörde lugnt på till dess
deputationens talesman gjorde ett upphåll.
Då kunde de höra den osynliga klockan ticka
vid guldkedjans ände.

Hennes röst var torr och kylig.

— Jag har inga utskylder här i Jefferson.
Överste Sartoris förklarade saken för mig.
Kanske någon av er kan få tillträde til]
stadsarkivet så ni kan övertyga er själva.

— Men det har vi ju. Vi är stadens
styresmän, fröken Emily. Fick ni inte ett
meddelande från sheriffen, undertecknat av
honom?

— Jag fick ett papper, ja, svarade fröken
Emily. Kanske han tror själv att han är
sheriff. Jag har inga utskylder i Jefferson.

— Men det står ingenting i böckerna
därom, ser ni. Vi måste följa .. .

— Fråga överste Sartoris. Jag har inga
utskylder i Jefferson.

.— Men, fröken Emily . . .

— Fråga överste Sartoris. (Överste
Sartoris hade varit död i nära tio år.) Jag har
inga utskylder i Jefferson. Tobe! (Negern
inträdde.) Följ herrarna ut.

II.

Sålunda övervann hon dem liksom hon
övervunnit deras fäder trettio år tidigare
beträffande den där stanken. Det var två år efter
hennes fars död och strax efter att hennes
fästman —- som vi trodde skulle gifta sig
med henne —• hade övergivit henne. Efter
faderns död gick hon sällan ut och sedan
fästmannen givit sig i väg såg man henne
så gott som aldrig. Några av fruarna var
djärva nog att göra visit, men de blev inte
mottagna. Det enda livstecknet från huset var
negertjänaren —- vid den tiden en ung man
— som gick ut och in med en matvarukorg.

— Liksom om nån man kunde hålla ett
kök i ordning, sade kvinnorna. Och de var
alltså inte överraskade när den där stanken
började förnimmas. Det var en slags ny
förbindelse mellan den stora, vimlande världen
och de högdragna Griersons.

En av grannarna, en kvinna, klagade hos
borgmästaren, den åttioårige domaren Stevens.

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free