Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - William Faulkner: En ros åt Emily. Novell. Översättning av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN ROS ÅT EMIL Y
— Hur? Ja, naturligtvis, sade apotekaren,
om ni vill ha det så. Men lagen fordrar att
ni skall uppge vad ni ämnar använda det till.
Fröken Emily bara såg på honom, med
huvudet tillbakakastat för att kunna se
honom rakt i ögonen. Han tittade bort och gick
ut efter arseniken. Negerbiträdet kom med
paketet, apotekaren återkom inte. När hon
vid hemkomsten öppnade förpackningen stod
där skrivet på asken, under dödskallen och
de korsade benknotorna: ”För råttor”.
IV.
Nästa dag sade vi alla: — Hon kommer
att ta livet av sig. Och vi ansåg att det var
det bästa. När hon först började visa sig
tillsammans med Homer Barron hade vi sagt:
— Hon kommer att gifta sig med honom.
Och senare sade vi: — Hon kommer likväl
att övertala honom. Ty Homer själv hade
sagt — han trivdes bland karlar och det
var bekant att han brukade dricka samman
med de unga männen på Elks’ klubb —
att han inte var den som gifte sig. Och
därefter sade vi: — Stackars Emily! bakom
gardinen när de for förbi om
söndagseftermiddagarna i det eleganta ekipaget, fröken
Emily med högburet huvud och Homer
Barron med hatten på sned och cigarr i
mun, hållande tömmar och piska i sin gula
handske.
Några av fruarna började säga att det var
en skam för staden och ett dåligt exempel
för ungdomen. Männen ville inte ingripa,
men slutligen tvingade fruarna baptistpastorn
att tala med henne. Han ville aldrig avslöja
vad som tilldrog sig under samtalet, men han
vägrade att befatta sig vidare med saken.
Nästa söndag åkte fröken Emily och Homer
Barron genom gatorna igen och på måndagen
skrev prästens fru till fröken Emilys
släktingar i Alabama.
Så hade hon åter fått anförvanter under
sitt tak och vi avvaktade händelsernas vidare
utveckling. Till att börja med hände
ingenting. Men sedan blev vi övertygade om att
de skulle gifta sig. Vi hörde att fröken
Emily hade varit hos juveleraren och beställt
ett toalettgarnityr i silver för en man, med
initialerna H. B. på varje sak. Två dagar
senare hörde vi att hon köpt en fullständig
mansekipering, inklusive nattskjorta, och då
sade vi: — De är gifta. Vi var uppriktigt
glada. Vi var glada därför att de två
kvinnliga kusinerna visat sig ännu mer griersonska
än fröken Emily någonsin varit.
Det förvånade oss inte att Homer Barron
reste sin väg. (Gatuarbetet var fullbordat
för en tid sedan.) Vi var lite besvikna över
att det inte blivit någon avskedsfest, men
vi förmodade att han rest i förväg för att
ordna för fröken Emilys mottagande eller
att han ville ge henne tillfälle att bli kvitt
kusinerna. (Det blev snart till en hemlig
sammansvärjning och vi hjälpte fröken Emily
att överlista kusinerna.) Mycket riktigt, efter
ytterligare en vecka gav de sig i väg. Och,
precis som vi väntat, inom tre dagar var
Homer Barron tillbaka i staden. En granne
såg negertjänaren släppa in honom genom
köksdörren en kväll i skymningen.
Och det var det sista vi såg av Homer
Barron, och även av fröken Emily för en tid.
Negern gick ut och in med matvarukorgen,
men huset förblev tillstängt. Då och då fick
vi se henne i ett fönster för ett ögonblick —
som männen fick se henne den där natten då
de strödde ut kalk — men för bortåt sex mår
nåder var hon inte synlig på gatan. Då
förstod vi att det inte var annat än vad man
kunnat vänta — det var som om den
egenskap hos hennes far, som så ofta hindrat
henne från att leva som en kvinna, varit för
stark att kunna dö.
När vi nästa gång såg fröken Emily hade
hon fetmat och hennes hår hade blivit grått.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
