- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
21

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Olle Holmberg: Aktuarien Y. och idrottsrörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AKTUARIEN Y. OCH IDROTTSRÖRELSEN

det erkänner jag, men jag får hålla mig till
fakta; jag kan inte säga sakerna annorlunda
än de är. Idrottsrörelsen är en
uppvisningsrörelse, en föreställningsrörelse, en sorts
teaterinstitution eller rättare sagt
cirkusinstitution, som för att få statsanslag opererar
med amatörer i stället för med yrkesmän,
men som ändå liksom cirkusen tar betalt av
publiken. Att inför en betalande publik ge
en uppvisning i kroppsliga konster av en
grupp speciellt utbildade artister: jag kan
inte inse att det kan kallas något annat än
cirkus. Men tyst! Jag hör i min själs
radio-lur att cirkusartisternas fackförening
protesterar mot jämförelsen. De är vackra och
välvuxna män, framhåller de, välvuxna som
gymnaster, medan idrottsstjärnorna är
skev-benta, snedvuxna och saknar hållning. De
kan sitt yrke, framhåller cirkusfolket vidare,
medan idrottsmännen är rena amatörer, av
vilka inte ens den skickligaste kan slå en
enkel frivolt. Vidare vill, om jag hör rätt,
cirkusartisterna göra gällande, att medan
man kan se deras prestationer, så kan man
inte se idrottsstjärnornas, ty dels är de
ingenting att se, och dels sitter publiken för långt
från arenan.

Jag ska inte ge mig in på de två första
argumenten. Visserligen tycker jag nog att r
den idrottstidning, som man skickade mig
härom året, såg fotografierna knappast ut att
vara av gudsbeläten, men det kan ju hända
att föremålen såg annorlunda ut då de blev
rentvättade och fick på sig kläder och kom
hem till sina mammor. Vad beträffar frågan
om huruvida idrottsartisterna kan slå frivolt,
så tar jag för givet att de kan det. Ägnar
man hela sitt liv åt ingenting annat än att
bli stark och vig, så vore man väl dum om
man inte lärde sig slå frivolt, som är ett
så tilltalande sällskapsnöje på gröna ängar
bland dambekanta. Redan en av mina
skolkamrater i tiden kunde slå frivolt, och det

var ändå innan idrottsrörelsen var
uppfunnen. Han blev urmakare sen, och troligen
har han föraktat att skära lagrar på
idrottsfälten, ty jag har aldrig sett hans namn i
någon tävlingsrecension. Eller kanske det är
så att vigheten och styrkan inte spelar någon
särskild roll vid de tävlingarna? Kanske är
det bara en speciell teknik det gäller att
inhämta? Jag vet inte.

Vad jag däremot vet eller tror mig veta
efter allt vad jag har läst och hört i ämnet,
det är att den till mig telepatiskt förmedlade
invändningen från cirkusartisternas sida mot
idrottsföreställningarna att publiken
ingenting får se där, att den är berättigad. Vad
är det som händer vid dessa föreställningar?
Det händer att någon hoppar, någon springer,
någon kastar kula eller att två lag av
ynglingar på tolv personer vardera tävlar om
vilketdera laget som fortast kan få in en boll
mellan två målstänger. Vad bollen beträffar,
så kan ju nog publiken se om den kommer
in i målet eller ej, även om den inte riktigt
kan urskilja hur det går till, men med
hoppandet, springandet och kastet är det
något annat. Ty man kan visserligen se att
någon hoppar, någon springer, någon kastar
kula, men man kan inte se vad som är det
intressanta, nämligen hur högt han hoppar,
hur fort han springer och hur långt han
kastar. Själva hoppandet är inte något
märkvärdigt att se, ty alla hoppar ungefär
likadant, och att hoppa är inte svårt. Det
märkvärdiga är om han kan hoppa två meter,
medan den styvaste hopparen förut bara har
hoppat en meter och nittionio centimeter.
Men sådant kan bara de närmast stående, de
som har måttband och tidtagare, konstatera.
Publiken kan inte konstatera det. Den går
miste om själva poängen i föreställningen,
och betalar för att få vara med på avstånd
där det kanske sätts ett rekord och känna den
magnetiska influensen av en berömd idrotts-

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free