Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Gösta Gustaf-Janson: Kalle Karlins sjätte november. Fragment ur en ny roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA GU ST AF -J AN SO N
gömde sig slappt knutna i byxfickorna. Det
var bara för att tända en cigarrett ibland som
han drog upp dem. Inte så ofta det heller —
han hade inga pengar till cigarretter.
Och hans skosulor blev trasiga och tunna
som löv, där han drev omkring på vägarna,
hans byxor blev fransiga i kanterna och
spruckna i sömmarna. Det brydde sig gubben
Karlin inte om att laga. Vem skulle betalat
det? Och inte kunde Kalle laga det själv.
Fadern hade försökt lära upp honom i
skräddaryrket men aldrig lyckats. Kalle hade
en underlig, farlig oro i blodet, som gjorde
att han inte kunde sitta stilla. Han hade nog
försökt många gånger, suttit där och pillat
med nål och tråd. tills han känt det inom
sig som skulle han gå sönder, explodera
vilken sekund som helst och måst slänga
alltsammans. För resten hade gubben alltid varit
elak mot honom. Det var enorma kvantiteter
smörj som Kalle Karlin konsumerat i sina
dar. Och för att skydda sig, för att inte
alldeles knäckas hade han ständigt mött
fadern med ett kallt och hårt trots. Det var
mest därför han inte kunnat lära sig hans
yrke eller inte velat göra det — som en slags
hämnd.
För övrigt hade gubben Karlin tacklat av
de sista åren. Hans hustru hade dött strax
innan den ödesdigra strejken bröt ut, och
hennes död tog knäcken på skräddarmästarn.
Han hade varit svår mot henne också, och
nu ångrade han allt ont han gjort henne
under ett långt äktenskap. Så började han
supa för att kväva sina samvetsförebråelser.
Men antingen de blev allt svårare att få bukt
med, eller han kom in i sin ungdoms gamla,
vilda tag, så tog han sig till att supa mer
och mer.
Hustrun hade lyckats hålla honom ifrån
spriten förut. Men hustrun fanns inte mera.
Ja, han skulle väl försöka låta bli nu med
för hennes skull. Men han hade allt varit
bra djävlig mot henne då hon levde. Det var
svårt att tänka på. Det var svårt att inte
kunna glömma. Och så måste han späda på
igen likafullt. Mer och mer.
Inte hade Karlin förtjänat så mycket på
sitt arbete förut, nu sen han börjat dricka,
gick det ännu sämre. Han var ju bara en
liten lappskräddare av gamla sorten och hade
inte mycket att göra i en stad som Rydsholm.
Det fanns ingen som beställde något av
honom, han fick bara utföra enkla
reparationer eller snygga upp och pressa en kostym
då och då. Det gjorde han inte så särskilt
bra heller. Han hade ju knappt råd att köpa
fläckvatten, eftersom det mesta av hans
pengar gick åt till sprit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
