Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 33 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Diktaren och kritikern. Enquête - Bo Bergman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BO BERGMAN Negligera dåliga böcker, avskaffa reklamkritik, rucka på partiståndpunkterna, beskär den s. k. Stadionkulturen.

DIKTAREN:

1. Ja.

2. Mot den kunniga och ansvarskännande
kritiken i Sverige för närvarande har jag för
min del intet att invända — och om någon
annan talar jag inte.

3. Recensionerna av föga betydelse för min
utveckling som diktare. Man kan ju inte
ändra sin personlighet.

4. Naturligtvis har jag ibland tyckt olika
mot mina kritiker — även de välvilligaste —
och funnit att de inte träffat kärnpunkten
eller att de saknat tillräckligt sinne för
valörerna. Då mitt författarskap
huvudsakligast är lyriskt och novellistiskt, kan jag
på frågan om vilken av mina böcker jag
sätter högst endast svara: ingen. Det bästa
jag skrivit synes mig tämligen lika fördelat
på de olika volymerna.

5. Negligera dåliga och betydelselösa
böcker, avskaffa reklamkritik, rucka på
partisynpunkterna, beskära den så kallade
Stadion-kulturen — alla dessa fromma råd närmast
avseende dagspressen. Kan den så hjälpa till
att håna ihjäl ett eller annat dussin obskyra
veckomagasin, så skulle den få många av sina
egna synder förlåtna.

KRITIKERN:

1. Att lära allmänheten läsa, det vill säga
förstå vad den läser.

2. Av mitt svar på föregående fråga torde

framgä, att jag anser recensionen i första
hand böra vara till för allmänheten. Men då
ali kritik är subjektiv, kan kritikern
naturligtvis inte undgå att samtidigt ge uttryck åt sin
personlighet, sina egna ”komplex”. Utan
andlig smidighet, utan en viss förmåga att
krypa in i andra människors skinn duger
man dock inte till kritiker. Vad det gäller
är ju att söka förstå och, som sagt är, att
lära andra förstå. När det talas om objektiv
kritik i betydelsen rättvis kritik, kan därmed
endast menas en kritik som håller sig fri från
ovidkommande, det vill säga okonstnärliga,
motiv.

3. Det är egentligen i båda fallen fråga
om skapande konst — i ali dikt ingår ett
kritiskt moment och i ali kritik ett dikteriskt
— men om diktaren måste få större betydelse
än kritikern, så beror det på att den
förstnämnde uttrycker sin personlighet
omedelbarare och på så sätt tillgängligare.
Ingendera skapar av intet; men blott diktaren
förmår lösrycka sin skapelse från materien
och förläna den en illusion av självständigt
liv.

4. De värsta olägenheterna sammanhänga
med anhopningen av litteratur vid en viss
tid på året. Detta framtvingar ett forcerat
arbete i dagspressen, som blott ofullständigt
förmår sovra och värdesätta. Men här är
pressen inte den närmast ansvariga — och
inte heller förläggaren. Det är du, goda
allmänhet. Den litterära marknaden är ju hos

3. — B. L. M. 9.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>