Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 35 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Diktaren och kritikern. Enquête - Carl Björkman - Anna Lenah Elgström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diktare som Pär Lagerkvist ger ut ett nytt
drama och en präktig liten extralärare utan
inspiration men med flit, skicklighet och
samvetsgrannhet påtar ihop en redogörelse
för Bottigers ungdomsflammor. Det kritiska
resultatet blir inom kort synligt i pressen,
men medan det betydande diktverket överallt
avfärdas med en spalt ungefär, så komma
essayisterna att ägna åtminstone det
fem-dubbla utrymmet åt Bottigers amourer, vilkas
skildrare överallt får veta med vilket
underhållande och pittoreskt bidrag han riktat den
svenska litteraturen. Och förklaringen till
denna disproportion är inte svår att finna:
det är inte lätt att göra en publikartikel av
ett Pär Lagerkvistdrama, men det är lätt att

av en kärlekssaga från 1880-talets Uppsala
göra precis en så lättsmält och välsmakande
journalistisk blancmangé som
tidningspubliken vill ha den och som alltså varenda
chefredaktör med förtjusning bereder plats för
i sina spalter.

Herr redaktör, det är detta system inom
svensk litteraturkritik som just nu synes mig
innebära dess största fara och dess enda
egentliga orättvisa element — orättvist mot
publiken, som på så sätt får en felaktig
inriktning av sina litterära intressen, och
orättvist mot de allvarliga författarna, vilka
sålunda bli berövade något av det stöd, som
ali upplyst kritik med ärlig syftning dock
ytterst bör känna som sin ödmjuka ambition.

ANNA LENAH ELGSTRÖM En dialog mellan mitt bättre och sämre jag.

— Anser du, min kära Anna Lenah, som
nu i flera år begått kritik i en morgontidning,
att litteraturkritik har något berättigande?

— Anser då du, kära Anna Lenah, som
i ändå flera år skrivit böcker, att du aldrig
haft nytta av kritik? För min ringa
kritikerdel vet jag dock författare, vilka erkänt att
bedömaren lärt dem både ett och annat. Fast
i sanningens namn måste erkännas, att då ha
eventuella invändningar varit framförda i
hovsammast möjliga ton.

— Varför skulle de inte vara det? Ingen
författare har nytta av en kritik som inte
innerst andas god vilja. Känner man inte att
kritikern ärligt, utan alla förbehåll velat
förstå vad det är man syftar till så har man
bara ont av den kritiken.

— Men med de förhållanden som nu äro
rådande på bokmarknaden är det naturligtvis
oerhört svårt för en kritiker att bibehålla
levande kärlek till litteratur. Och beträffande
denna vilja till tro att varje författare
verkligen gör sitt allra bästa du talar om så
måste han för att inte hemfalla åt förtvivlan
tvärtom ibland rentav värja sig mot att
tro det!

— Det är de svåra och trånga
förhållandenas skull att författarna måste komma igen
så ofta. En svensk författare av genomsnittet
måste för att leva ge ut minst en bok om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>