Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUGH WALPOLE
Till yttermera visso finns det fortfarande
lika gott om plats i täten, som det alltid har
gjort. Moore, Kipling, Shaw, Wells,
Galsworthy, Yeats, Joyce, Virginia Woolf, E. M.
Forster, Maugham, alltjämt samma namn,
icke fleja än ett dussin.
Men nuförtiden är det — som en
förläggare häromdagen anmärkte till mig — alltför
ofta fråga om succéböcker snarare än om
succéförfattare. Hur många äro egentligen de
yngre författare, som hålla på att
grundlägga ett allmänt anseende, som vilar på
någonting solidare än blott en klicks
entusiasm, eller en tursam boks stora
försäljningssiffror? Charles Morgan naturligtvis.
L. A. G. Strong, Rosamond Lehmann och
Phyllis Bentley bland kvinnorna, Pionier och
Auden bland de yngre skalderna. Men varje
höst dyker någon ny ung författare upp på
firmamentet, diskuteras ett år eller två och
är sedan försvunnen. Ingen tid! Ingen ro!
Ingen stillhet! Ingen omsorgsfullt
genomtänkt kritik mera, ingen plats i boklådan,
ingen vila för recensenten. Alltför många,
alltför många böcker, alltför många gamla
män, som icke vilja dö. Alltför många
kvinnor som icke ha tillräckligt att göra och
följaktligen gripa till pennorna. Alltför mycket
av allting, även av läsare som — enligt vad
på sistone klagats -— sitta och hänga över en
bok hela dagen i stället för. att lära sig att
slå andra nationer i hälsosamma idrotter.
leke desto mindre finns det varje år cirka
ett dussin böcker, som hålla den engelska
litteraturens värde och liv vid makt. Bara på
de sista fjorton dagarna ha sex verkligt
värdefulla nya böcker utkommit, två av dem av
första rangens intresse: ”The Letters of
D. H. Lawrence, edited by Aldous Huxley”,
”The Great Victorians” (fyrtio essayer av
samtida författare över fyrtio berömda
viktorianer), ”The Wife of Rossetti” av Violet
Hunt, E. V. Lucas’ självbiografi och två
romaner, ”The House under the Water” av
Francis Brett Young och ”Greenbanks” av
mrs Dorothy Whipple. De två böcker, som ha
den största betydelsen av dessa, äro Lawrences
och Violet Hunts ”The Wife of Rossetti”.
Låt oss först säga något om de andra fyra.
Mr Lucas’ självbiografi innehåller många
charmfulla saker. Jag har personligen en
känsla av att han i sitt hjärtas godhet har
undanhållit många saker från sina läsare,
som det skulle vara nyttigt för dem att få
veta. Han undviker genomgående att vara
maliciös och det är nog bra, men han
underlåter också då och då att säga den osminkade
sanningen, och det är enligt min tanke icke
lika bra.
Mr Brett Youngs nya roman är enligt min
uppfattning till sin första hälft det bästa
han skrivit sedan ”A Portrait of Claire”.
Såsom alltid hos Brett Young är denna bok
skriven av en skald och han befinner sig däri
på sina älsklingsmarker (de marker som han
har gjort till sina egna) — The Welsh
Marches. Ingen som läser denna bok skall
kunna glömma hans bild av huset, som ligger
under vattnet, och om jag anser att hans
känsla för atmosfär är starkare än hans
karaktärsteckning, så är det endast för att
säga att hans atmosfär är oförgätlig.
”Greenbanks” av mrs Whipple har haft en
anmärkningsvärd framgång och detta på grund av
egenskaper, som äro raka motsatsen till
dem man finner i Brett Youngs roman. Här
finnes ingen avsiktligt skildrad atmosfär, utan
endast den poesi man kan läsa ut ur
händelsernas lopp. Dessa händelser äro obetydliga,
realistiska och anmärkningsvärt sanna. Mrs
Whipple kommer att bli en betydande
romanförfattare på grund av sin högst ovanliga
förmåga att teckna karaktärer. Den gamla
kvinnan och den unga flickan i hennes bok
kunna gott jämföra sig med vilka karaktärer
som helst hos mrs Gaskell.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
