Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Ragnar Svanström: Två länder och en kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVÅ LÄNDER OCH EN KVINNA
ynnest med burschikos intimitet. Hon kände
sig besviken, hon fylldes av skepsis även mot
honom, och det betyder, att hon blir
intressant. Hon fann, att han saknade takt och
värdighet och förmåga att vinna folk. ”Als
Mann unmöglich. Bourgeois und laut”, dömde
hon. Hon förutspådde, att han en dag själv
skulle stå som en besviken och desillusionerad
människa, ty han kunde ej hålla kvar sina
vänner, hans ärelystnad förblev ständigt
otillfredsställd och — värst av allt — han kände
sig ständigt oförstådd.
”Huruvida han i grund och botten är god
eller elak, kan jag för närvarande icke
avgöra”, skrev hon eftertänksamt 1906. Troligen
överdrev hon sina tvivel. I grund och botten
hade hon nog hela den tid, varunder hon
vistades i kejsarens närhet, tämligen väl klart
för sig, att denne icke var någon
ondskefull människa. Trots allt vad hon hade att
säga om uppstrukna mustascher, autokratiska
maner och stötande taktlösheter, så tyckte
hon ganska bra om honom. Och det äger sitt
intresse att konstatera detta. Kvinnan spelade
aldrig någon större roll i Wilhelm II :s liv.
Furstinnan har alldeles rätt, när hon tror sig
kunna säga, att kejsaren aldrig upplevde
någon lidelsefull förälskelse och att han
alltid såg ned på kvinnan som en varelse,
som man ej borde och kunde ta riktigt på
allvar. Av alla de otaliga vittnesbörd om
Wilhelm II :s väsen, som under senare år satts
oss i händerna, är det mycket få, som
härstamma från spinnsidan. Det finns egentligen
endast två utförliga sådana. Det ena är det,
som hans moder, kejsarinnan Fredrik,
avgivit, och det andra är furstinnan Pless’.
Båda dessa damer voro av engelsk börd, båda
voro de temperamentsfulla, båda hatade de
det officiella Tyskland, båda ville de
reformera, längtansfullt blickande fram mot något
bättre och vackrare. Från den ena av dem —
från modern — stammar det kanske hårdaste
omdöme, som någonsin fällts om Wilhelm II.
Hon hatade och föraktade sonen. I hennes
ögon var han helt enkelt att förklara som en
otillräknelig människa. Furstinnan Pless, som
likaledes kände honom mycket väl, är mildare
i sina omdömen. Och egentligen är hon
intressantare, när hon tar honom i försvar, än när
hon klandrar. Som kvinna var hon besviken
på honom. Det säger en hel del — om båda
parterna. Som undersåte misstrodde hon
honom. Men som människa rätt och slätt
sökte hon förstå och förklara. Hon nedskrev
— år 1910 — några tänkvärda ord i sin
dagbok, som äro mycket hedrande både för
hennes psykologiska blick och för hennes
goda hjärta. De lyda:
”Well, he has the worst luck of any man
living in that he is always in the glare of
the world’s footlights . . . He is a religious
man and ali he really intends when he speaks
of Divine Right is to impress ön the public
the thought that we are ali by divine right
bound, as the catechism says, to fulfil our
duty in that state of life to which it has
pleased God to cail us.”
Det är icke alis omöjligt, att det verkligen
ligger något i denna generösa förklaring av
vad som betraktats som utslag av kejsarens
mest groteska förvillelser. Kejsarinnan
Fredrik var emellertid av en annan uppfattning,
sammanfattad i den bitande frågan: ”Tror
ni, att min son någonsin gör något annat än
av fåfänga?”
Furstinnan Daisy var engelska, och hon
förblev sitt hemland trogen. Livet i England
var friare och vackrare än i Tyskland. Det
gick lättare att flirta där, och resultaten
voro avgjort angenämare. Männen voro mera
efter hennes smak och sinne, icke minst —
till 1910 i varje fall — monarken själv, för
vilken hon hyste varma sympatier och av
vilken hon givit ett levande och ledigt och
roande porträtt.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
