Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Recensioner - Georg Svensson: Levande historia - Ragnar Svanström: Europeiskt horoskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
dessa nya rön tillgängliga för en bred publik
är denna volym enastående i svensk och
måhända även utländsk litteratur.
Som författaren i sitt blygsamma förord
framhåller har avsikten icke varit eller
kunnat vara att ge en samlad bild av
Tysklands utveckling under de betydelsefulla
åren mellan Bismarcks fall 1890 och
världskrigets utbrott. Han har i stället tagit fasta
på epokens ledande politiska gestalter, ett
nog så pittoreskt galleri med kejsaren som
medelpunkt. Intresset är ungefär jämnt
fördelat på de individualpsykologiska och de
politiska faktorerna, även om man nog
märker, att författaren framför allt satt in
sin ambition på att komma åt de okända
personligheterna bakom de världsbekanta
gärningarna. Han har velat ge, i varje fall
lyckats ge, en skrämmande och fascinerande
bild av hur individuella särdrag och
mänskliga konflikter projicerats i jätteformat på
historiens vita duk. ”Wilhelminernas historia
är tragisk. Dess nerv är lidelsen, dess epilog
lidandet. På hävdernas blad har den gamla
sanningen om människonaturens
ofullkomlighet sällan i fränare ordalag förkunnats.”
Detta är anslaget, som fullföljes i ett tema
med variationer. Världskrigets svarta
åskmoln finns där hela tiden som en majestätisk
fond, mot vilken de små marionetterna
uppföra sitt futtiga spel. Denna dramatiska
slutenhet är måhända samlingens största
förtjänst; den ger den rent som komposition
betraktad ett givet företräde framför de flesta
essaysamlingar av denna art, vilka alltför
ofta endast äro ett nyckfullt kompositum av
lösa tidningsartiklar utan inbördes
sammanhang och genomgåènde grundstämning.
Som redan sagts äro vi icke i stånd att
underkasta de elva porträtten en saklig
granskning. Vi kunna blott reagera för dem
som en av de orienterade läsare, för vilka
de väl av författaren närmast avsetts. En
reservation önskar man i denna egenskap
göra. Det förefaller som om författaren i sin
intima förtrogenhet med ämnet tagit sina
läsares historiska kunskaper väl mycket för
givna. Hans essayer ha i några fall alltför
mycket karaktären av en summing-up. Med
andra ord man erhåller slutsumman utan att
ha fått veta de enskilda posterna, man erfar
något av den otillfredsställda känslan hos
Europeiskt horoskop
S. Neander-Nilsson: Européer.
Politiska porträtt. Bonniers. 4: 25.
D:r Neander-Nilsson ger i sin nya bok en
rad roande och eleganta porträtt av
världspolitikens nuvarande förgrundsfigurer. Han
serverar gott och belysande material, han är
underhållande och instruktiv. Redan före
denna bok har författaren dokumenterat sig
som en av våra fåtaliga politiska essayister
av rang. Han besitter vetande, och han äger
stil. Han ser problemen, han fixerar och
kombinerar dem och söker ge en lösning.
”Européer” har han kallat sin sista bok,
något oegentligt kanske, eftersom många av de
gestalter, han porträtterar, dess värre
knappast kunna tillerkännas något större mått av
europeisk känsla. Men han är själv en god
europé, som på nära håll studerat de
politiska strömningar, vilka röra sig över vår
kontinent. Han skildrar dem på grundval av
egna iakttagelser, och han ställer med
historisk blick och beläsenhet in dem i de större
sammanhangen. Han går från land till land
och från personlighet till personlighet, han
analyserar, kritiserar och avväger. D:r
Nean-der-Nilsson är en betydligt skarpare än
entusiastisk iakttagare. Hans syn på tingen
den, som anländer till en föreläsning just
i tid för att lyssna blott till orationens
återblickande och flotta resumé. Det är givetvis
för mycket begärt, att författaren inom sitt
strängt begränsade utrymme skulle ha fått
plats för ens de viktigaste fakta, men man
tror dock gärna att porträtten här och var
skulle ha vunnit i liv, om några av de
allmänna reflexionerna och de för ali del
mycket fyndiga och välsmidda aforismerna
kastats över bord till förmån för
okommenterade detalj upplysningar. Man kan endast
önska att Ragnar Svanström efter dessa sina
”portraits in miniature” måtte få tillfälle att
pröva sina penslar på en duk i större format.
Den vackra volymen har illustrerats med
flotta teckningar av Gunnar Lindvall. Är det
författarens förtjänst att man finner dessa
porträttskisser så suggestiva?
Georg Svensson
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
