Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Recensioner - Gösta Attorps: En amerikansk äktenskapshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
henne kan totalt ödelägga honom och hans
liv.”
Men det är kanske bättre att låta själva
romanen tala, ty den är talande nog. Den
avspeglar ett äktenskapsinferno, lika
fruktansvärt som något av dem som Strindberg
skildrat. Men det finns en viktig olikhet
mellan Lewisohn och Strindberg. Hos
Strindberg finns det ju ett allmänt kvinnohat, som
inte finns hos den andre. Och Strindbergs
hat verkar alltid hysteriskt, sjukt,
framsprunget ur förföljelsemani; det är avigsidan
till hans fruktan, hans rädsla att avslöjas som
den underlägsne. Det är ett hat som står
paniken, de trasiga nerverna nära. Hos
Lewisohn har man absolut ingen känsla av
hysteri; hans hat till mrs Änne Crump är
vuxet ur en sårad rättfärdighetskänsla. Han
har på ett eller annat sätt fått bevittna den
tragedi som består i att en ung man för hela
livstiden dras in i en ohygglig andlig
för-sumpning, endast därför att lagen och den
allmänna opinionen står på den mycket
erfarna kvinnas sida som fått honom i sina
garn.
Det är svårt — och det vore knappast
naturligt — att bedöma ”Makarna Crump”
som roman, som konstverk. Den är en
tendensskrift, en anklagelseskrift, så frän och
etsande hård, så obeslöjad, så naken, sa
våldsam i sin slagkraft att man om den verkligen
får använda det till leda missbrukade ordet:
ett mänskligt dokument. — När boken börjar
är mrs Änne Vilas en kvinna på fyrtiotre år,
levande i ett äktenskap som hon och hennes
make med gemensamma krafter gjort
olyckligt. Så möter hon den unge musikern och
kompositören Herbert Crump, oerfaren,
lätt-ledd, nyss övergiven av den kvinna som varit
hans första kärlek och som väckt hans sinnen.
Han är utgången från en allvarlig tysk familj
nere i Södern, hans läggning och hans
instinkter äro sunt borgerliga, han är skapad
för arbete och hemliv, och han saknar varken
naturlig godhet eller ett ömtåligt samvete.
Men han är ingen idealfigur, han är en
ganska vanlig ung man. Han råkar ut för
mrs Vilas, hon förför honom, hon ordnar
med skilsmässa från sin man, och genom att
följa efter honom till den lilla staden nere
i Södern tvingar hon honom att gifta sig
med henne — han vet att ställer hon till med
skandal, så mister hans far genast sin plats
som organist och blir jämte modern driven
ut i elände. (Den amerikanska puritanismen
har förvisso varit ett ting på gott och ont:
har den varit en fostrarinna av starka, fasta
och orädda människor, så har den också lett
till ett socialt hyckleri av mycket dystert slag,
med prydhet, stränga domar och oskuldsfulla
anleten utåt och en något annorlunda uppsyn
i det privata. När puritanismen ingått sin
förening med demokratien, när det blivit
självklart att hela denna utmärkta
amerikanska nation — som varje tidning och
varje politiker med framåtanda måste smickra
— är en bärare av de högsta etiska
fullkomligheter, då har det hela varit färdigt. Då
kan det också vara på tiden att skriva ”The
case of Mr Crump”.)
Så börjar alltså makarna Crumps
äktenskap. Hon är tjugu år äldre än han. Han får
desslikes hennes tre barn och hennes mor
att försörja. Det tar honom inte lång tid att
upptäcka vem hans hustru i själva verket är:
hon är en intensivt maktlysten kvinna, med
ett brokigt och tillsölat liv bakom sig, en ren
könsvarelse, simpel, vulgär, ohågad för allt
arbete, betraktande mannen som sin egendom.
Det är hennes dagliga sällskap han måste
uthärda under tolv fruktansvärda år. (Någon
möjlighet att bli fri och ändå fortfarande få
sin utkomst i Förenta staterna har han
knappast, ty han lever under en social ordning
där en skilsmässoprocess är något vars alla
detaljer stå att läsa i tidningarna och där
den ena parten har möjlighet att fullkomligt
förstöra den andras framtid.) — Hans hustru
ter sig allt värre och värre; till slut står hon
som en ondskans och obarmhärtighetens
symbol. Men hon görs dock inte helt till ett
odjur; hon får i alla fall behålla mänskliga
drag, hur förvridet hennes ansikte än må
vara. Hon älskar sina barn; på sitt sätt älskar
hon också Herbert. Men hon är alltigenom
utan känsla för rätt och orätt, hysterisk,
självbedragare av stora mått; och när hennes
svartsjuka, hennes sårade stolthet kommer
till, visar hon sig i stånd till de gemenaste
ting. Berättelsen om hur Herbert Crump
tvingas att dela sitt liv med henne, tills den
sista krisen kommer, har något monotont,
något av ändlös upprepning över sig; men
den är monoton på samma sätt som ljudet
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
