Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Frans G. Bengtsson: Lakonismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LAKONISM ER
kort, men med väl mycket teater i klangen.
Men undantag finnas, och dit hör en
brevväxling mellan Crillon och Henrik IV. Om
man beser påvepalatset i Avignon och därvid
tiden i dess innandömen visar sig bli
alltför lång under den berömde förevisarens
haranger, kan det hända att man strax
nedanför slottsfasaden får syn på en staty av en
liten järnklädd man, som man kanske då i
brist på bättre, under väntan på ännu inte
undsluppna olycksbroder, anser sig kunna
skänka en stunds förstrött intresse. När man
kommit ner till konstverket i fråga — vilket
såsom konstverk näppeligen tillhör någon av
de högsta klasserna — och fått klart för sig
vem det föreställer, kan man lyfta på hatten
utan att därigenom göra sig skyldig till något
olämpligt; ty man står inför bilden av
Crillon, Louis des Balbes de Berton de
Crillon, kallad ”le brave”, konungars trogne
tjänare och Avignons tappre son, det
oräddaste hjärtat, den pålitligaste karaktären,
den störste skrodören och — efter M. de
Bussys bortgång — den bästa klingan i
hela den senare Valois-tidens svärdsrasslande
Frankrike. Han sprang i luften vid Lepanto,
sköts genom kroppen med flera kulor tre år
senare vid La Rochelle, var med i oräkneliga
fälttåg, skärmytslingar och dueller,
kommenderade gardet under Henrik III så länge
denne levde och gick därefter i Béarnesarens
tjänst för att lika troget tjäna denne. Han
var en av dem som Henrik IV inte hade
köpt — en av de få som inte kunde köpas —,
och för Henrik var det under hans första
regeringstid en stor lättnad att ha att göra
med en person som var så billig i bruket,
eftersom kungen, alla Sullys ansträngningar
till trots, var konstant barskrapad på grund
av de många nobla lyckoriddare och forna
anhängare av Ligan, vilkas pockande på
lönen för deras nya rojalism aldrig ville taga
något slut. Crillon skötte så gott sig göra lät
den ståthållarbefattning som tilldelats honom,
men skrev alltemellanåt till Sully efter pengar
till löpande ärenden: man kunde dock inte
ståthålla uteslutande med värjan. Inga pengar
kommo; situationen blev olidlig; slutligen
författade Crillon ett egenhändigt brev till
kungen själv. Det var rakt på sak: ”Sire,
pengar eller avsked! Crillon.” Det kungliga
svarsbrevet kom prompt: ”Intetdera. Henrik.”
Crillon svor och lät sig nöja, tills bättre tider
kommo.
Men det bästa brev i stenstil jag sett —
kanske det bästa brev som överhuvudtaget
existerar — har en svensk till författare: det
är skrivet av Döbeln till Gustaf IV Adolf.
Sedan Finland utrymts, kom Döbeln på
vintern 1808—9 till Åland för att organisera
försvaret där, vilket han genast tog itu med
på vanligt energiskt sätt. Resurserna voro
små; isen låg fotstjock från land till land;
ryssarna rustade sig till att gå mot Åland
och därifrån till Stockholm; trupper funnos
inga. Döbeln uppbådade befolkningen, lät
den exercera och såga upp vakar; men bland
allt han saknade var också varje
tillstymmelse till dugligt underbefäl. Han lät då
kungöra att ali lotspersonal på ön skulle
tjänstgöra som underbefäl i hans
improviserade styrka, — ett formellt övergrepp
varom genast någon förtretad lotsmyndighet
insände en underdånig rapport till
Stockholm, dit förbindelse fanns förmedelst släde.
Döbeln var alltid föga bekymrad om
formaliteter, på Åland mindre än någonsin;
ställningens behov och fäderneslandets fara gjorde
för honom paragrafer och reglementen till
än mera sekundära ting än eljest. Så mycket
mera bekymrad om formaliteter var däremot
Hans Majestät i Stockholm: paragrafer och
reglementen voro för honom tillvarons själva
pelare och grundval, metafysiska fundament
i hans världsbild. Allt annat kunde
tilläventyrs rubbas, paragrafer och reglementen
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
