Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - G. Hedenvind-Eriksson: En julkväll i Pasvik. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. HEDENVIND-ERIKSSON
Då knackade denne i sitt glas och reste sig,
tog till orda och höll ett långt tal, vilket han
avslutade med att stämma upp och sjunga en
sång, vars innehåll vi kunde förstå var av
högt, andligt innehåll.
Därpå satte han sig att torka svetten ur sitt
blossande ansikte.
Då reste sig skolläraren och tog till orda.
Han gestikulerade med armarna, höjde sig
på det friska benet och sjönk ned på det
halta, lutade sig bakåt och ropade något mot
det bruna taket, böjde sig i nästa stund
framåt och mumlade något, skakande på
huvudet åt den skälvande ”romgröten”. Så
höjde han i nästa stund rösten och kastade
några hetsiga ord åt märgbenstraven, sedan
ett helt flöde ord till öringen på fatet till
vänster, såg därpå åter mot taket och slöt
nu även han med en högstämd sång.
Vår värd gnolade efter och trummade med
fingrarna mot bordet. Men när sången var
slut, reste han sig och gick åter till det andra
rummet, kom i nästa stund tillbaka och bar
nu under den ena armen en liten kutting med
röda och blå band, i den andra handen en
balalajka, sägande att nu skulle man ha
strängaklang och guds rena vodka.
Och så begynte det egentliga festandet. Det
blev dock svårt för skolläraren att få någon
ordning på instrumentet, som tydligen icke
varit stämt sedan föregående jul. Men
julstämningen steg, och det blev slutligen ej så
noga med, hur strängarna stämdes. Han grep
dem, vände sitt spetsiga skägg mot taket och
sjöng så, att kvinnorna begynte torka sina
ögon och männen vagga i takt med sången.
Det uppstod en underlig, suggestiv
växelverkan. Och slutligen blev sångaren så gripen
av sin prestation att han reste sig, satte hårt
sitt korta ben i golvet och hoppade direkt
upp på bordet, vilket värdinnan dukat av,
troligen väl vetande vad som stundade. Han
såg nu obeskrivligt vild ut. Och efter att ha
gripit några egendomliga ackord på sitt
instrument, satte han till att dansa som en
besatt, lutade sig bakåt, framåt, åt sidan, vred
och vände på sig. Hans fötter gingo som
lärkvingar, och hans korta ben var som skapat
för denna dans. Då och då kastade han med
högra handen som slungade han de tonande
ackorden ut i rymden och gjorde därpå en
rörelse som hämtade han in dem på nytt.
Allas ögon, fuktiga och dunkla, voro
riktade på honom. Och till sist, just som det
lilla, tickande uret på väggen slog elva,
sprang den ditintills så obrottsligt tillknäppta
skolfröken upp och begynte svänga med sina
långa armar, som om hon stått i en ström och
arbetat för livet att hålla sig ovan vattnet.
Hon famlade efter den oförliknelige
dansmästaren, ropande som om hon varit i verklig
nöd. Och härmed tycktes hon ha givit
signalen till den egendomliga uppståndelse, som
nu tog sin början, ty i samma stund sprang
även den vördnadsvärde popen upp med
fasta, snabba danssteg och kysste henne.
Därpå dansade han fram till vår gråtande
värdinna och föll henne om halsen, medan
hans hustru, hållande en vit näsduk för sitt
ansikte, steppade fram till min kamrat och
föll snyftande till hans bröst. Han såg på
mig, som om han velat be om hjälp. Men
även han hade tagit in väl mycket julbäste
och förmådde nu ingenting. I samma stund
slöt den långa skolfröken dansmästaren i sina
armar och lyfte honom ned av bordet, såg
honom sedan stint i ögonen och släppte nu
lös sitt hjärtas vulkan.
Härmed brast även vår värds behärskning.
Och så kastade han sig tjutande bland sina
hundar, vilka sprungo upp och instämde
dystert i hans klagan.
Då fann jag det på tiden att fly, innan även
jag greps av den ohyggliga suggestionen,
reste mig sålunda och gick ut i den svala,
rena vinternatten.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
