Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Rütger Essén: Kan man tala om ett Europa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAN MAN TALA OM ETT EUROPA?
detta nya vin. När Europas stora nationer
en gång var för sig vaknade till självständigt
personlighetsmedvetande — Frankrike kring
Jeanne d’Arc, England under Elisabeth,
Tyskland 1813, Italien vid Risorgimento — så
krävde de också nya politiska
organisationsformer. Vaknar Europa till verkligt
medvetande om sig självt lär det också tvingas
att söka lösningen av sitt nya styrelseproblem
på nya vägar. Men ännu gäller det närmast
att undersöka om denna levande
gemensam-hetskänsla finnes eller ej — eventuellt att
väcka den där den ännu ej nått medvetandets
klarhet.
Så mycket är emellertid visst att om
Europa i dag är en andlig realitet så har det
blivit det först under de sista tvenne
årtiondena. Det är världskrigets intensiva
upplevelse, fredens desillusioner och framför allt
Europas förändrade ställning i världen som
kommit detta nya europeiska medvetande att
vakna. Adertonhundratalets Europa saknade
den första förutsättningen för
personlighetsmedvetande — motsatskänslan mot
främmande väsen. Europa var världen, det vill
säga allt som verkligen betydde något i
världen — det var
adertonhundratalseuro-péens orubbliga tro. Endast Europa hade en
verklig världshistoria; dep öfriga världen
satt vid dess fötter och följde i dess fotspår.
Europa tronade, tryggt och säkert, i centrum.
Världspolitik var dess politik, världskultur
kulturen i Paris, London och Berlin, och
världsekonomiens huvudkontor lågo i
London, Paris, Amsterdam och Hamburg.
Detta trygga europeiska självmedvetande
ter sig för efterkrigstidens släkte som en saga.
Men denna mentalitet har knappast heller
någonsin existerat i klart medveten form. Ty
för adertonhundratalseuropéen var det
visserligen självklart att han, hans folk, hans stat
och hans samhälle stodo oändligt över folken
bortom haven och öster om Suez — för alltid
predestinerade till Västerlandets tjänare —
men han var desto mera fylld av fruktan och
oro inför sina egnas hårda konkurrenskamp
— ”den tyska faran”, ”den franska
revanschen”, ”den brittiska inringningen”, ”den
ryska erövringspolitiken” och så vidare —
och i allt detta fann han ej utrymme att fylla
begreppet Europa med konkret och levande
innehåll. Det var för honom ett tomt ord, ett
geografiskt och historiskt skolbegrepp. Och
när man i kretsar som ansågo sig avancerade
använde uttrycket europé, menade man
internationalist eller världsmedborgare, där man
icke, som ej så sällan i de skandinaviska
länderna, helt enkelt avsåg en person som
ringaktade sitt eget fäderneslands små
strävanden och bekymmer.
Denna ”europeiska” mentalitet är
väsensskild från den nu vaknande europeiska andan.
Ty det är bäst att lämna den villkorliga
formen och konstatera att det nu verkligen
har vaknat ett europeiskt medvetande. Men
denna nya andliga verklighet är icke baserad
på en internationalism, uppnådd genom
negationer av nationella värdesättningar; den är
tvärtom ernådd på grundvalen av europeisk
patriotism. Denna europeiska patriotism är
det nya. Den är en känsla av ofrånkomlig
solidaritet och levande samhörighet med
folken i ”fäderneslandet Europa”, från
Gibraltar till Balticum, från Nordsjön till
Egeiska havet, från vikingar och korsriddare
till världskrigets bataljoner och de europeiska
industristädernas arbetslösa ungdomsskaror
— en ny enhetskänsla i rum och tid.
Denna europeiska patriotism står icke i
minsta mån i motsats till den nationella
patriotismen, som tvärtom utgör den enda
jordmån på vilken den nya europeiska
samkänslan kan spira. Ty denna är de
nationella viljornas syntes, icke dess antites.
Men denna syntes är en fullständig nyhet i
historien.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
