Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Rütger Essén: Kan man tala om ett Europa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAN MAN TALA OM ETT EUROPA?
än tvivelaktigt om Europa kan assimilera
en ny flod av negerblod och
negerprimi-tivism.
Och slutligen Amerika. Kommer Amerika
att förbli en kulturell frände till det Europa
från vilket dess folk i så stor utsträckning
härstammar? Är det det ens längre?
Knappast. Amerika icke endast avspärrar sig från
Europa. Det erkänner ej längre frändskapen.
Liksom Ryssland — om än aldrig så olika
i övrigt — bygger det upp en egen kultur,
som i varje fall ej är buren av Europas och
den europeiska historiens patos, frihet och
personlighet.
Europas hotade och betryckta läge är
alltså på alla väsentliga områden —
ekonomi, politik, kultur, andligt liv — ett
objektivt faktum. Det har varit det ända
sedan det stora kriget. Europas fall från sitt
korta världsdominiums övermodiga höjd var
för övrigt redan dessförinnan förberett.
Nittonhundratjugutalets nyhet ligger i att
Europas betryck och fara nu även blivit ett
subjektivt faktum för de vakna och klarsynta
elementen inom dess olika folk. Detta vill
med andra ord säga att de kommit till
medvetande om vad detta läge betyder och
varseblivit Europas väsentliga enhet. Resultatet
har bland annat blivit den europeiska
patriotismens uppvaknande.
Det är denna levande känsla av ansvar för
Europa, dess öden, dess framtid och dess
folk, som gör att man nu, i begynnelsen av
nittonhundratrettiotalet, verkligen kan tala
om ett Europa — ett Europa som en levande
fysisk och andlig verklighet och icke längre
enbart en skolabstraktion. Detta nya, levande
Europa innefattar icke Ryssland och endast
till hälften England och är sålunda mindre
än skolgeografiens världsdel, men i gengäld
är det ett naturligt helt. Den paneuropeiska
rörelsen är ett uttryck för dess anda, den
naturliga europeiska intressegemenskapen i
Nationernas förbund ett annat. Men vad som
framför allt verkat till Europamedvetandets
uppvaknande är faran och oron. När Europas
folk äro tvungna att värna sig mot tryck
utifrån — eventuellt i sista hand kunna tänkas
nödsakade att försvara sin tillvaro som
Europa med vapen i hand — då framstår
den i förkrigsgenerationens tankevanor
naturliga europeiska splittringen som en tragisk
förblindelse, en ärftlig belastning, och hela
Europas politiska och ekonomiska anarki
som ett vanvett och en orimlighet. Det blir
det nuvarande faktiska tillståndet och icke en
organiserad europeisk samverkan med
gemensamma förpliktelser, det blir Parisfredernas
Europa och icke ett paneuropeiskt
statsförbund som då ter sig absurt, underligt,
overkligt.
Alltså: man kan verkligen tala om ett
Europa. Europa är i dag ej endast ett fysiskt,
geografiskt, ekonomiskt och politiskt faktum;
det är också en andlig verklighet. Europa har
fått liv i de europeiska folkens högre
medvetande. Det återstår att ge det gestalt.
Uppgiften väntar. Tiden hastar.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
