Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Jules Romains: En liten gosses stora resa. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jules romains
EN LITEN GOSSES
STORA RESA
Clanricard hade inte lagt märke till Louis
Bastide med sitt tunnband. Louis Bastide kom
springande uppfor rue Clignancourt ända
nedifrån hörnet på rue Ordener. Backen är
mycket brant. Hästarna måste där alltid sakta
av till skritt, de dra sina lass stötvis och
lägga hela sin tyngd i selen och slå gnistor
i stenläggningen. En dag hade Louis Bastide
varit där, då en brandvagn förspänd med
präktiga hästar kommit i galopp uppför
backen. Men den hade icke kommit många
meter uppför den, innan hästarna måste sakta
av till skritt som de andra. Det var alltså
mycket svårt att springa med ett tunnband
uppför en dylik backe. Det fordras en fast
beslutsamhet och mycken framåtanda för att
ge sig på något sådant, och man måste
spänna sin vilja för att den icke skall
slappna, för att man icke skall ge efter för
tröttheten, för att icke tala om att det fordras
stor skicklighet i att sköta pinnen man rullar
tunnbandet med.
Från skolan hade Louis Bastide gått direkt
hem till sina föräldrar, som bodde två trappor
upp i ett hus vid rue Duhesme helt nära
boulevard Ornano. Sedan han kysst modern,
visade han henne sina skrivböcker och sina
betyg, såväl i läsämnena som i uppförande.
Han bad henne inte om något, men hans
ögon strålade. Modern tittade först på de
små bleka kinderna och så på det vackra
solskenet där ute. I det hon bemödade sig
att icke visa honom, hur glad hon var åt
att han hade lust att ge sig ut och leka, sade
hon:
— Ja, ta ditt tunnband, du! Se upp för
vagnarna och kom hem klockan feml
Det var ett stort och stadigt tunnband Louis
Bastide hade, egentligen alldeles för stort för
honom. Men det var han själv, som efter
mycket funderande hade valt ut det åt sig.
Han hade lagt märke till det i skyltfönstret
på en leksaksbod flera dar innan han köpte
det, och han hade sagt sig, att man inte kunde
önska sig ett vackrare tunnband, kanske för
att det såg så stadigt och hållbart ut, hade
en så tilltalande färg och var så bra gjort.
Bara man såg det, förstod man hur bra det
kunde rulla i väg och vilka hopp det kunde
göra. Storleken hade oroat honom litet. Men
Louis räknade på att växa i ännu många år,
och han kunde inte tänka sig möjligheten, att
han en vacker dag inte längre skulle bry sig
om ett tunnband, som han tyckt så mycket
om, och att det för honom någonsin skulle
kunna te sig som en ömklig liten barnleksak.
Den enda orsak han kunde tänka sig till att
någon gång i framtiden behöva skiljas från
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
