Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Jules Romains: En liten gosses stora resa. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JULES ROMAINS
trappan. Den andra vägen var mycket längre
och erbjöd inga spännande svårigheter. Vad
beträffar att ta sig uppför en trappa som
denna med ett tunnband, faller det av sig
självt hur man skall gå till väga. Medan
Louis själv gick trappan, höll han sig så
långt till vänster som möjligt under det att
tunnbandet fick rulla på den jämna
stenkanten. Man fick maka på det med pinnen och
handen. Detta var en ganska kinkig sak, så
mycket mer som man huvudsakligen måste
använda vänstra handen. Om tunnbandet gled
en ur händerna, kunde det rulla tillbaka och
hoppande från trappsteg till trappsteg rulla
i väg mycket långt och riskera att krossas
under någon vagn. För att undvika denna
olycka gäller det att vara mycket
uppmärksam, det vill säga tycka mycket om sitt
tunnband.
Allteftersom Louis klättrade uppför
trappan, slog en friskare luft honom till mötes,
och det var också ljusare där uppe. Husen
till höger, som liknade en klippvägg,
klättrade trappformigt uppför kullen, och deras
översta delar voro skarpt belysta av solens
sneda strålar, som kommo fönstren i de
översta våningarna att glimma. Dess invånare
kunde sitta kvar längst inne i rummen och
se solen gå ned. Och barnet greps av ett
häftigt begär att ta sig dit upp så fort som
möjligt, som om han där uppe på höjdens
krön skulle finna ali framtidens glädje, lekar
och äventyr. Till och med sorlet nedifrån
Paris trängde in i kroppen på honom utan
att han hade någon tanke på att lyssna till
det. Rulla på uppåt, du mitt raska tunnband!
Tågen vissla ute på slätten i stadens utkanter.
Barnet från gatorna där nere känner
tankspritt igen deras skrin, som hade han vuxit
upp bland havets fåglar. De oräkneliga
upphettade taken ge ett klingande ljud ifrån sig,
och luften ovanför lövverket i planteringarna
på den branta sluttningen dallrar och sprakar.
Likt alla dessa ljud stiger också tunnbandet
uppåt. Då pariserpojken där söker hämta
andan, drar han samtidigt därmed in ett
sorl av skiftande öden, vilket strömmar emot
honom från alla håll.
”En liten gosses stora resa” utgör ett lyriskt intermezzo i Jules Romains’ 1932
utgivna roman ”Le 6 Octobre”, som i sin tur utgör första delen i en stort anlagd
romancykel, ”Les hommes de bonne volonté”. Omnämnanden av detta märkliga
verk, som i fullbordat skick säkerligen skall intaga en rangplats bland moderna
romaner, återfinnas i André Maurois’ ”Brev från Paris” i B. L. M :s juninummer
samt i detta nummer. ”Le 6 Octobre” utkommer inom kort i svensk översättning
av Axel Claeson, som även utfört översättningen av det här återgivna partiet.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
