Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
mindre mot fienden än mot den österrikiska
militärledningen, på samma sätt som hans
kämpande landsmän, sedan de deserterat till
den ryska sidan, vände sina vapen mot de
egna trupperna. Lernet-Holenia förvandlar på
gammalt wienmaner kriget till en operett, där
komiken sprider sitt skimmer över både ryssar
och österrikare. I likhet med Hasek har han
till hjälte valt en ganska obegåvad figur,
som emellertid inte är vanlig kalfaktor utan
husarlöjtnant, men denna egenskap gör
honom predestinerad till fullt ut lika
idiotiska äventyr som den odödlige tjeckens.
Boken börjar med en skildring av ett
kavallerianfall, varvid löjnant Keller vid
husarregementet König von Hannover får sin
häst skjuten och hamnar bakom fiendens
linjer i det hjälplösa skick, som
kännetecknar en avsutten kavallerist. Sedan han
emellertid lyckats förklä sig till polsk
bondflicka, kan han känna sig i relativ trygghet.
Han kan inte komma över till de egna
linjerna utan tar anställning som tjänsteflicka
på en polsk herrgård, där han upplever en
rad äventyr, som föra tanken till
harems-episoden i Byrons ”Don Juan”. Den ryska
generalstaben förlägges till gården, och den
föregivna kammarjungfrun uppvaktas
intensivt av det ryska befälet. Han (hon) har fritt
tillträde till det rum, där generalstaben gör
upp fälttågsplanerna, men i egenskap av
oreflekterande kavallerist gör han (hon) inga
som helst ansträngningar att utspionera dem.
Endast av en ren slump komma en del
betydelsefulla hemligheter att genom honom
(henne) överbringas till den tysk-österrikiska
militärledningen, som anordnar en offensiv,
med den verkan, att ryssarna slås tillbaka
och löjtnanten vinner brud och berömmelse:
”Vid hans hals blixtrade i guld och blå emalj
Pour le Mérite. Regementena defilerade i
kolonner under hurrarop, trumpeterna
skal-lade ...”
Så slutar denna heroiska epopé, där graciös
ironi och frivol komik spänna vingarna i
luftig fjärilsflykt. Den som i boken blir
hyllad som hjälte, är ingen hjälte utan en
aktningsvärd kruka, medan den verklige
hjälten är en skum fosterlandsförrädare.
Författaren har på detta sätt både elegant och
verkningsfullt vänt upp och ned på den
vedertagna heroismen och låtit de bragder,
som kriget föder, regleras av slumpens och
dumhetens gudar. Det är en rolig bok och en
tankeväckande bok. Stilistiskt sett är den
frasfritt enkel och tilltalande, kompositoriskt sett
ett litet mästerverk. N. B.
Aldous Huxley: Du sköna nya värld.
Wahlström & Widstrand. Översättning av
Greta Tiselius. 6: 50.
Eggad av framgången med Kontrapunkt
(recension av Artur Lundkvist i nästa
nummer av B. L. M.) har förlaget skyndat sig
att utsända Huxleys .senaste roman, ”Brave
New World”, i god översättning av Greta
Tiselius. Vi hänvisa till vår utförliga
recension av det engelska originalet i vårt
marsnummer. Denna strålande fyndigt gjorda bild
av det fullständigt mekaniserade och
rationaliserade framtidssamhället förtjänar många
läsare.
Alexandra Rachmanova: Studenter,
kärlek, tjeka och död. Översättning av
Märtha Björkman. Wahlström &
Widstrand. 8: 50.
Det tyska originalet till denna bok blev
när det utkom föremål för ett kortare
omnämnande under rubriken ”Om vi finge
välja” i vårt aprilnummer. Om vi finge
välja vårt livsöde skulle det förvisso icke
bli denna ryska studentskas. Den bild hon
i dagboksform ger av sin och sin familjs
vidriga upplevelser under den ryska
revolutionen och striden mellan röd och vit tillhör
det ohyggligaste som satts på tryck. Man får
i minnet Goyas fasansfulla
mardrömsetsningar ”Desastres de la Guerra”. Troligtvis
gör man klokast i att icke ta boken helt och
hållet som en autentisk skildring, dels är
den nog färgad av antibolsjevikisk
propaganda, dels förefalla många partier snarast
som en feberhettad hjärnas spöksyner. Men
även som dikt saknar icke boken sina
förtjänster, i synnerhet minns man en rad
idyller, som författarinnan på typiskt ryskt
manér låter blomma upp mittibland
gräs-ligheterna. Den skolflickspatetiska
dagboksstilen synes på ett lyckligt sätt ha mildrats
i översättningen. G. S.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
