Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Harry Martinson: Ut från hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HARRY MARTINSON
UT FRÅN HAMN
Avsnitt ur skildringen: En grekisk tragedi
Vid Pensacolas långa träbryggor, där den
av ebb och manetkisel degenererade
tvättsvampen växte i sjuka bottenskogar kring
pålarna, skubbade sig en fjortontusentonnare.
Den hade en tjock saffransgul skorsten, hette
S/S Ionopolis och hörde hemma i Piraeus i
ex-Hellas. Det vill säga i det Hellas som var
Hellas.
Så fort vi mönstrat, jag och en
skandinavkamrat, ångrade vi oss, men ville också gärna
fresta. Dessutom var vi mycket unga och ville
gärna se Argentina, som greken just lockade
med i sin destinationslista.
S/S Ionopolis, Hellenic Transport
Company Athén, bound for Villa Constitucion,
River Plate. Det lät ju ståtligt och
duperande; vi köpte nya moskitnät och gingo
sedan att bjuda Pensacolas kvarvarande
lathundar och tvättsvampsnäsor en butelj
moon-shine som en ruskig sälle så gott som tvingat
på oss i ett moskitnätshop på Falafox street.
Lathundarna voro glada och välsignade
oss. Dagen efter gungades vi av Mexikanska
viken.
—— Ni är den nye mässboyen, sade
kaptenen och granskade mig med två onyxsvarta
pupiller. Gick snabbt fram och åter.
—— Jag är det, sade jag. Egentligen sade
jag yes I am.
—— Säg captain, sade han retat och lät de
svarta pupillerna rotera i irisfälten. Vi voro
redan en dag till sjöss, jag lät blicken fara
runt horisonten. Överallt slöt sig himlaranden
tätt till havet. Ingen grön eller grå
landspringa där: Yes, captain, commander.
—- I like that you keep every thing clean,
plates and bottles and every thing! Han hade
tagit upp ur fickan ett radband med
bärnstensgula kulor. Jag undrade mycket vad det
var först, sedan översatte jag inåt min själ,
den själ som liknar en enveten ljungbuske i
Göinge: Jag tycker om att du håller allting
rent, tallrikar och buteljer och allting.
Han var en lång och mager man och hade
en höknäsa vari en torrsnuva sakta pep i
vinden. Kanske polyper. Ionopolis gungade.
Det gick klumpigt som om man tänker sig
en elefant med en jaktkorg fylld av prinsar
på ryggen.
Vi stodo uppe på fartygets packning: en
oerhörd, tjugusex fot hög däckslast av
seminolaträ från det inre av Florida. Här uppe
ifrån sågo vi havet i ett såplödderperspektiv
och fartygskonturerna, i vilka vi själva
ingingo som russinmännen på en krokan, gåvo
inte intryck av skepp men av vågsam, tyngd
låda, i vars mitt en tjock, saffransgul tub
rök upp som en vulkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
