Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Harry Martinson: Ut från hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plankmassorna, som bildade däck tjugusex
fot över fartygets eget däck, gav intryck av
ett landskap av sågat trä, en plankens
doftande ö, med plankens klippor störtande
rakt ner i havet på alla håll.
Män äro sex fot långa, men tjugu fot
extra alldeles under fötterna förrycker
skeppsperspektivet. Tjugusex mellan däck och
hålfot vulgariserar proportionerna. Förmasten
steg upp som ett jungfruligt träd ur den
klyfta som lämnats åt däcksvinscharna, vilka
smöriga stodo väntande runt mastfoten där
nere tjugusex fot i plankdjupet. Detta var
trälandskapets brunn. På akterdäck, bakom
kommandobrons, maskintraktens och
båtdäckens regioner fanns ännu en sådan brunn,
varur aktermastens sotiga spira stack upp
vinkande med den grekiska bolagsfanan.
Föröver var en trappa lagd i lasten ned till
skansarna och backen. Akter över var en
likadan trappa lagd ned till poppdäcket. Allt
var överlastat löjligt. I detta kompakta
tillstånd var S/S Ionopolis på väg till
Argentina.
Denna resa var mitt livs innehållsrikaste
sjöresa. Nu skall jag först berätta dess ram.
Tunga proportioner föllo över oss i flockar
på denna resa. Mina ögon, som känna starkt,
såg det kanske mest, men därför är jag ingen
Sindbad. Vi reste på verklighetens trägrund
till Argentina. ”Jag vill, att du håller allting
rent, tallrikar och buteljer och allting.”
Min installation i officersmässen är en nyhet
för svartmustascherna. Jag är storväxt och
ingen boy mer, snart får jag heta messman.
De säga det affekterat artigt och deras ord
äro flottiga: Please, messman, a glass of
water. One towel, one brush. De få det och
tacka flottigt. Den energiska och torra typen
bland dem är förste maskinisten, en lång,
mager och vildögd fanatiker från Paikopolis,
en kopia av kaptenen. Han ingick sedermera
i tragedien. En gång om dagen lutar han in
halva kroppen genom maskinkappen och
betraktar de rostiga cylinderhusen. Något
annat ser jag honom aldrig göra i samband
med maskinerna. Han går i
midskeppskorridoren och röker med hela sin fanatism en
smal, parfymerad cigarrett, ”Orient dream”,
minst femtio per dag. I mässen fördröjer han
efter måltiderna de åtta andra med långa
utläggningar och samtal, varunder de långa,
bleka händerna med otaliga rörelser göra ett
visuellt spex av allt i berättelsen. De andra
lyssna bara och nicka. De uttråkade dra sig
petigt i de svarta mustascherna. Under dessa
måltider står jag avvaktande invid den stora
hängande tereservoaren i mässpanelen.
Dagarna gå så och måltiderna svinna,
kvarlämnande skulor och vinfläckar på
duken. En dag inträder sakta kitsligheten.
Den sammanhänger med tragediens trådar,
som senare ska benas upp i denna skildring.
De väldiskade vinglasen ha ådragit sig imma
av ångan från den heta tereservoaren. Glasen
höjas tomma när jag träder in, ögonen
förebrå på ett kolsvart sätt, mustascherna rullas
mellan fingrarna. Jag torkar imman och
förklarar; det blir en enkel och försagd
fysikerlektion på ett amerika-engelskt
plockspråk, ty språkstyrka har ingen av dem.
Alltså: seden dit man kommer. Det
kommenteras ej efter lektionen, men det tiges,
sedan överflytta de intresset på sig själva.
En hetsig inrikespolitisk diskussion
uppstår, ur vilken jag fattar namnet Venizelos,
som då och då bollas upp i hetsiga
falsetter. Från samma psykiska grundval som
kitsligheten med reservoarångan kommer en
dag nationalismen in i mässen. Den rycker
sakta i min vita mässpojksrock och säger:
du bör snart kunna förstå grekiska!
Hm. Men jag står fast vid det
amerikaengelska plockspråket. För mitt inre nöjes
skull ger jag dem dock ibland ”en liten
kaffe” när orden mikro kafé tjatats om några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
