- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
17

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Arnold Ljungdal: Fejdebrev. Aforismer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Trots alla försäkringar om motsatsen finns det ingenting som lämnar oss mer
oberörda än frånvarande människors lidanden.

Det är påfallande att ”mänsklighetens livsfrågor” nästan alltid rör sig om ting som
inte finns. Gud, odödlighet och så vidare.

Den konstnär som börjar sin bana med fulländade obetydligheter blir sällan ett geni.

När man är mycket ung, tror man ännu bergfast att ett verk som har framgång
nödvändigt måste vara dåligt. Det är naturligtvis bakvänt, och erfarenheten har
lärt mig bättre. Succé bevisar i själva verket ingenting — inte ens mot!

Med dogmatiker menar vi vanligen en människa som envist vägrar att dela våra
egna fördomar.

Det finns bara ett medel att glömma en kvinna. Andra kvinnor.

Om jag har lärt mig något av mina recensenter? Å ja vars — deras smak!

Kapitalistisk moral. Den som inte kan skaffa sig arbete skall heller inte äta.

Med ”sedlig världsordning” kan åsyftas mångahanda, men den vanligaste betydelsen
är när den ene svälter och den andre dör av överförfettning.

Det enda jag har emot judarna är antisemitismen.

Till den moderna skulpturens ”primitivism”. Ingenting kan ha legat den verkliga
primitiva konstens skapare mer fjärran än tanken på en rad statyer med
sönderslagna armar och ben och anfrätta av årtusendens patina. De strävade,
dessa skapare, att i all anspråkslöshet och med de tekniska hjälpmedel som stod
till deras förfogande försöka gestalta sin tids problem och levande visioner. Att
nu, tvåtusen år efteråt, försöka efterbilda deras verk i det stympade skick vari de
kommit till eftervärlden är inte längre en uppgift för skulpturateljén utan för
vaxkabinettet.

Den isolerade ”individen” är i grund och botten en lika stor abstraktion som
fysikernas atom.

Endast den som vågat vara helt yngling blir helt man. (Detta är ämnet till en tragisk
konflikt. Ty vem blir väl helt man utan att på någon punkt gå emot ynglingens
”ideal”?)

Hjulet rullar runt, men det bär — framåt!

”Konstnären är naturens herre, inte dess slav.” Alldeles riktigt —— men kom ihåg
att det är svårare att härska än att lyda!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free