- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
22

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Olle Hedberg: Sången ädla känslor föder... Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att det betalades för Egon. Rika
församlingsbor i Sörköping varkunnade sig över den
stackars fader- och moderlöse gossen och
förde honom fram till realskoleexamen. Det
tog fyra år, ty Egon var som sagt inte något
ljushuvud. Skattmästaren insamlade och
översände pengarna, men han lämnade icke
personligen något bidrag, det vill säga arbetet
var ju också värt pengar, och med några
organisationskostnader belastade han ej den
egonska budgeten. För övrigt var det ju hos
hans systerson, som den stackars gossen fått
ett hem!

Den första tiden talade fru Johansson ofta
med Egon om hans döda föräldrar, varvid
Egon efter en stund började gråta. Fru
Johansson fann detta mycket gripande och
även nyttigt för den egna sonen, jämnårige
Harry, att se. Men allting har en övergång,
och när hon ett halvt år senare tillgrep de
döda föräldrarna som bestraffningsåtgärd,
lyckades hon trots redliga ansträngningar ej
åstadkomma några tårar. Och det
misslyckandet var ju inte bra att Harry fick se.

Den sörköpingske skattmästaren och hans
systerson hade räknat ut, att gossarna kunde
få sällskap av varann, och den uträkningen
visade sig vara riktig. Pojkarna delade rum,
och eventuella misshälligheter kunde därför
börja redan i arla morgonstunden. Harry
tog ledningen i allt, icke bara i
misshälligheter utan även i det som var trevligt. Han
var en ljus, klumpig pojke, rätt begåvad men
närig och av inte alltför imponerande
karaktärsläggning. Egon tyckte sig efter en tid
märka, att tant Johansson var vänligare, när
hon var ensam med honom, än när Harry
var närvarande. Däri tog han inte miste.
Harry hade pli på sin moder: Han var främst,
han var bäst, Egon var en utböling och skulle
hållas nere. Fru Johansson tyckte ungefär
som Harry, men å andra sidan tyckte hon
synd om Egon och var lite rädd för rike
morbror. I hemlighet var hon ofta mycket
snäll mot sin fosterson.

Även Harry var emellertid något
dubbelsidig. Han bekämpade Egon instinktivt och
oavbrutet, men alldenstund hans ovilja icke
var medveten, generade det honom ej att då
och då ta Egon till förtrogen och berätta
åtskilligt, som inte var lämpat för
föräldrarnas öron. Särskilt när de blivit några år
äldre, hände det, att Egon fick höra en del,
som han lovades smörj för, om han förde
vidare. Det var mest sådana saker som
rökning i trappuppgången, flirt i porten, fusk
och bus i skolan och innehav och intresse
för böcker och prospekt, som inte precis
kunde betecknas som läsning för barn. Egon
förblev trots detta ovanligt länge ett barn.
Utan att kunna dela eller i djupare mening
uppskatta Harrys inre liv, kände han sig
alltid hedrad av Harrys förtroende och stod
som ett frågetecken, när fosterbrodern
plötsligt växlade om och andligen (ibland också
kroppsligen) räckte ut tungan. Man skulle
kunna sagt, att han fånstirrade, om han ej
haft så vackra ögon. Nu fick den överraskade
dumheten ett uttryck av sorgsen eftertanke.

Sedan Egon tagit realskoleexamen, kom
han på kontor. Han betecknade sig själv som
kontorselev, ibland till och med som
kontorist. Harry kom nog sanningen närmare,
när han sade att Egon var springpojke. Det
sade han ofta. Saken förhöll sig nämligen
så, att Harry var lite avundsjuk på Egon,
som fått sluta skolan; själv skulle han ta
studenten. Naturligtvis var det ingen riktig
avundsjuka, i varje fall fanns det ständigt
hopp om tillfrisknande: Vänta bara, tills han
kom hem med den vita mössan och var
kandidat!

Fru Johansson kände på sig, vad sonen
led under. Mödrar ha en så vidunderlig
intuition. Hon käxade rätt mycket på Egon:
Harry måste ha arbetsro, Harry måste ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free