- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
25

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Olle Hedberg: Sången ädla känslor föder... Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och även tant tycktes glad; hon var ju i
grund och botten en god kvinna, och när inte
Harry var närvarande och genom sitt sätt
gjorde klart för henne, vad hon borde tycka,
så var hon, som hennes hjärta ingav henne.

— Vem är fru Bergströmer egentligen?
Blev du bjuden på någonting? Hon är ju
änka? Väldigt förmögen är hon väl?

Den juridiska byråns idé svävade över det
mörka vattnet. Det hade behövts någon, som
kunnat säga: ”Varde ljus!”

Farbror gick efter telefonkatalogen. Han
fann namnet och adressen och framsade dem
som nya, intressanta upplysningar. Tant läste
telefonnumret:

— Östermalm ett sju sju tvåhundranitton.

Det blev ett ögonblicks tystnad. Fru
Bergströmer ägde ett telefonnummer. Hon fanns
alltså verkligen till i sinnevärlden.

Då Harry kom hem, sade han:

— Det var ju roligt. Gratulerar. Men är
du säker på, att hon kan hålla, vad hon
lovar?

Han drog fram exempel på gamla tanter,
som stodo under förmyndare. Med andra ord,
antydde möjligheten att det kunde vara
tryckfel i dragningslistan. Han lovade dock att
ta närmare reda på saken. Detta gjorde han
också, det vill säga han slog upp fru
Bergströmer i ett par taxeringskalendrar, men det
han fann där, glömde han, lustigt nog, sedan
bort att inberätta. I stället blev det så, att
tant några dagar senare talade allvarligt med
Egon och frågade honom, om fru
Bergströmer >var en anständig kvinna. På detta
svarade Egon ett obetingat ja, och det kunde
han verkligen göra, ty vad fru Bergströmer
än var offer för, inte var hon ett offer för
sinnliga lustar. Hon hyste absolut inga ömma
känslor för Egon, fann honom närmast lite
komisk och kom mycket snart underfund
med, att han var dum. Att han var en oskuld,
det märkte hon också snart, men detta fann
hon varken pikant eller rörande, tänkte
varken: ”Ha, min egen lille gosse!” eller:
”Sjunger så vackert och är så ren.” Hon
smålog endast ironiskt. Hennes intresse för
Egons person var uteslutande koncentrerat
till halsen och öronen.

De första veckorna efter lyckokvällen var
Egon mycket uppblåst. Men för att bli en
storsångare fordras det inte bara naturgåvor
utan också arbete, och för att inte arbetet
skall bli tungt som döden, fordras det
åtminstone någon intelligens, och det var där
skon klämde. Fru Bergströmer hade
emellertid en enastående energi, och ju klarare det
blev henne, att Egons naturgåvor voro
ovanliga, desto kraftigare satte hon klorna i
honom. Efter ett halvår lät hon Egon sluta
sin plats och flytta från urmakarns. Inte hem
till sig, men hon betalade inackorderingen
hos en fin och kultiverad familj. Egon
Phalander behövde lära sig en del vett, och det
var också nödvändigt att han fick blygheten
bortarbetad. Då Egon skulle lämna
urmakarfamiljen för att aldrig mera bo där, brast
han helt oväntat i gråt, en våldsam, otröstlig
gråt. Även tant och farbror började gråta
och också Harry fick tårar i ögonen. Herr
och fru Johansson voro annars lite stötta pà
fru Bergströmer, som aldrig brytt sig om att
göra deras bekantskap utan endast hälsat
genom Egon att Egon behövde bo i familj
med Bechsteinflygel. Och de voro särskilt
känsliga för denna ovänlighet, alldenstund
rike morbror nyss hade dött, och vid hans
död hade det, som varit fördolt, blivit
uppenbarat. Urmakaren hade icke klagat, men han
hade uttryckt sina känslor i en liknelse. Han
hade sagt, att om han hade varit i den käre
dödes kläder, så hade han mera tänkt på den
inre missionen än på hedningarna, ty det är
väl ändå, om man tänker närmare efter, ur
rent nationalekonomisk synpunkt, bra tokigt,
att så mycket pengar skall gå ur landet. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free