Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Elis Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Om man utgår ifrån, att det viktigaste
är att stimulera intresse för något, som man
stimulerats av, förefaller det mig, som om
den ändamålsenligaste recensionen vore
kritikerns återgivande av sitt eget äventyr under
läsningen. Kan han övertyga sina läsare om
att det här verkligen gäller något, spelar det
sedan kanske mindre roll, hur pass lustfyllt
äventyret varit. Huvudsaken är, att något
inträffat under läsningen. Litteraturkritiker,
som anse det vara sin uppgift att till varje
pris sprida god moral eller hävda sina
principer, ha efter min blygsamma mening
förfelat sin kallelse. De borde ha blivit
söndagsskolefröknar. För mig har varje bok ett
värde, som ger ökad känsla av styrka och
livslust, tämligen oavsett författarens ämne och
”livsåskådning”.
Anklagelsen mot kritikerna, att de göra
kritiken till ett medel att skriva av sig sina
så kallade komplex, är skära nonsens. Ingen
människa, som vet något om psykoanalysen,
kan påstå det. Psykoanalysen känner inga
möjligheter att ”skriva av sig komplex”.
Visst kunna förträngningar spöka i kritiken
som i alla andra mänskliga livsyttringar, och
väl kan man misstänka, att kritiker, som
placera sig på fjälltopparna för att skifta sol
och vind, blixt och dunder, på det viset
kompensera en mindervärdighetskänsla. Men det
lär väl icke töva så länge, förrän de avslöjas
och falla ihop.
3. Frågan bottnar förmodligen i den gamla
vanföreställningen, att konstnären ensam på
jorden är den ”produktiva”, skapande
människan. Geniala diktare äro tyvärr tunnsådda.
Genier äro överhuvud tunnsådda på alla
områden. Att förguda medelmåttiga författare
är en löjlighet. De äro minst lika ofta som
—— till exempel —— kritiker och
vetenskapsmän lumpsamlare. Personligheten uttryckes
säkerligen lika bra, vilken lump man samlar
och sorterar. Jag förmodar, att personlighet
—— i allvarligare mening —— uttryckes i vad
än man tar sig för. Men vi ha väl i allmänhet
icke vant oss att analysera andra
uttrycksmedel än konstnärernas. Helt visst finns det
kritiska genier, som uttrycka sin personlighet
genom kritiken långt bättre än den
övervägande massan av så kallade skapande
konstnärer.
4. Tvivelsutan finns det många olägenheter
i pressens sätt att omhänderhava
litteraturkritiken. Tidskriftsnumret skulle förmodligen
icke räcka till för en uppräkning av dem.
Låt oss nöja oss med ett par iögonfallande
skavanker! Pressen tycks snegla efter
förläggarnas annonser och anser sig kunna vinna
deras bekanta stenhjärtan genom att
recensera rubb och stubb, som tryckes. Ingen
tidning har tillräckligt mycket kompetent folk
för ett sådant jätteföretag. Följaktligen
lämnas böcker ut för recension åt allehanda
journalistiska hjälpkrafter, som på ett ganska
rörande sätt bruka förena litterär okunnighet,
bristande översikt över fältet och en filiströs
uppblåsthet, som gläds åt att lysa med
obefintlig auktoritet och små trasor ur ett
osorterat vetande. Om förläggarna i
allmänhet insåge, att de äro vida bättre betjänta
med färre men goda recensioner och icke
gjorde anspråk på dessa hjälpkrafters
utgjutelser utan i deras ställe använde
annonsavdelningarna, vore mycket gott vunnet. Det
är genant att se välvilliga dilettanters
stilprov citerade som borgen för böckers
förträfflighet! Vidare skulle man nog önska en
begränsning av ett icke alldeles ovanligt
förhållande. I dag recenserar författaren A.
författarna B:s och C:s nyutkomna böcker, och
nästa dag recensera författarna C. och B.
författaren A:s nya bok. Det verkar icke
riktigt förtroendeingivande utan ger en liten
bismak av do ut des. Den enda objektivitet,
man absolut har rätt att fordra av en kritiker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
